Efter att det f.d. duvslaget blivit tömt och städat började jag måla tak och väggar. Jag hann bara med att göra det en gång, innan det kom annat emellan. Nu har det blivit dags för en fortsättning. Färghinkar, tråg och penslar bars ut och ställdes på plats. Det rör sig om två rum; ett större och ett lite mindre med en liten hall emellan. Jag ser redan framför mig hur praktiskt det kommer att bli när alla trädgårdsredskap, bildäck och sommarmöbler kommer på plats. Garaget, där trädgårdsgrejerna förvaras nu, kommer att kännas ödsligt, men Göran har andra planer för det.
I söndags var det väldigt fint väder här hos oss och orken var på topp. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag bytte om till arbetskläder, eller kanske snarare skyddskläder. Först drog jag på mig ett par orange jogging. Det är nästan samma färg som vägarbetare har, för att vi bilister ska upptäcka dem och inte meja ner dem. Här är den orange färgen mer till för att varna andra personer att inte komma för nära så att de blir nerstänkta med färg. Jag målar väldigt yvigt. Eftersom det var söndag tyckte jag att jag skulle festa till det lite och plockade fram en T-shirt med strassmönster runt halsringningen. Utanpå den bar jag en av Görans gamla skjortor. Som pricken över i:et hade jag stora skyddsglasögon, så jag skulle slippa putsa bort färgfläckar på glasögonen. Egentligen borde jag haft en hatt eller en mössa också för efter avslutat jobb liknade jag en motsatsdalmatiner. De är svartprickiga, men jag var vitprickig. Som tur är har jag redan beställt en tid hos frissan för klippning och färgning. Hon hittar säkert en snygg färg som kan täcka mitt prickiga hår.
