Ibland känner man för att dra ner luvan över ögonen. Den känslan signalerar att något inte är riktigt ok, och då är det bättre att ta en paus. Som pensionär måste man inte vara lika effektiv alla dagar om man inte vill. Många gånger var det enklare när man jobbade för då var det alltid bestämda arbetstider och helgen var arbetsfri. Numera är det flextid som gäller, och det passar mig utmärkt. Fast ibland tänker jag inte på att orken och uthålligheten inte är lika stor idag som för 20 år sedan. När jag håller på med något kul glömmer jag ofta bort både tid och rum, och sen kommer det surt efter.
Jag gillar att skriva upp allt jag ska göra, och sen stryka efter hand som det är avklarat. Den gångna veckan har jag fått sudda och ändra om i kalendern stup i kvarten, för inget av det jag planerat in har blivit gjort. Det mesta har flyttats fram till i morgon eller nästa dag eller nästa. Och tänk....världen har inte gått under för det!
Jag lyfter lite försiktigt på luvan och ser att det börjar ljusna. Till helgen går vi över till sommartid. Att vi börjar närma oss våren brukar alltid pigga upp. Jag kan nog snart lyfta helt på mössan.