Det är evigheter sen jag skrev ett blogginlägg, känns det som. En del har ändå hänt hos oss, för det är ju inte så att livet stannar upp bara för att man inte känner sig på topp. Både Göran och jag har blivit ett år äldre och klokare......vad vi nu ska göra med all denna klokskap. Normalt sunt förnuft räcker långt.
Av våra barn fick jag ett citronträd och det trivs verkligen hos mig. Till en början stod det vid garageväggen, men efter att jag flyttat in det på altanen var det som rena trolleriet. Det slog ut nya skott och det kom massor av blommor och jag fick även syn på flera små citroner. Jag hoppas det kommer att ge stor skörd när det väl kommer igång, för citroner har jag verkligen behov av på altanen.
Det vimlar av getingar, flugor och annat otyg när vi sitter och äter. Då läste jag om ett ypperligt sätt att skrämma iväg inkräktarna. Man skulle dela en citron och sticka ner kryddnejlikor i den. Jag delade ett antal citroner och dekorerade med kryddor. Sen placerade jag dem i ett smalt avlångt fat, och det blev en riktigt tjusig bordsdekoration. Dessutom hjälpte det till att hålla de objudna gästerna borta.
Vi har även haft Luxemburgbesök och det är alltid uppskattat. Zoe har ärvt släktens pysselgener så det har blivit många timmar i hobbyrummet. Hon älskar att rota i mina lådor och hon vet att hon får använda precis vilka material hon vill. Jag tycker bara det är bra att det blir lite åtgång på allt jag samlat på mig. Det tillverkades dockor, tvål, bordsdekorationer och mycket annat. Hon saknar inte fantasi och det är så härligt. Varje gång hon är här hittar hon saker som hon undrar ifall hon får ta med sig hem.......och det får hon givetvis. Tyvärr fick inte allt plats i hennes resväska, och hon blev lite besviken. Men vi kom överens om att när jag åker ner i oktober så plockar jag med mig det som fick lämnas kvar. Katarina hade en jättebra idé. Hon föreslog att jag kunde ta med en del hobbymaterial, för hon har fixat till ett pysselrum nere i Luxemburg. Perfekt! Då kan jag kanske få lite bättre plats i mitt rum.
Zoé är så kramgo och en dag sa hon:" Mormor jag tycker om att vara hos dig". Sen berättade hon att hennes kompis mormor bodde i Luxemburg. Det är klart lite skillnad mot att bo 100 mil från varandra som vi gör. En kväll när vi gick hem från lekplatsen pekade Zoé på grannens hus och sa:"Om jag och min mamma och pappa hade bott där kunde jag gått in till dig när jag ville." Då sved det lite i hjärteroten. Mina barn hade liknande idéer när de var yngre. Det fanns en villa precis nedanför Björnåsbacken som de försökte övertala mina föräldrar att köpa. Motiveringen var att då kunde de cykla dit på eftermiddagarna när de slutat skolan. Jag vet att min mor inte hade haft något emot det, men ibland går saker och ting inte att fixa hur gärna man än vill.