Jag har så smått börjat med mina skogspromenader igen och det känns väldigt bra. Kondisen är inte som förr, men jag räknar med att den ska förbättras efter hand. Så blir det klart alltid när man håller upp en längre tid, men nu är jag i varje fall igång. Bättre sent än aldrig. Jag har en sådan tur att Ulrika numera slutar jobba vid middagstid på onsdagarna. Då hämtar jag henne på hennes jobb och sen åker vi hem till mig och äter lunch. Därefter tar vi en skogspromenad och sen åker hon hem. Det är alltid skönt att gå i skogen men det är betydligt trevligare när man har en promenadkompis. Vi hinner ventilera mycket under vår promenad, så även om jag är kroppsligt trött så är hjärnan pigg.
När jag pustat ut en stund har jag världens energi att göra saker här hemma. Det är tur, för listan på sånt som måste göras är lång. När jag lyckats stryka något som blivit klart kommer jag i regel på något nytt, så den tycks aldrig ta slut. Det är egentligen inte meningen heller, för jag kan inte tänka mig något värre än att en dag behöva tänka:"Vad i all världen ska jag göra idag?"
Jag har två listor som jag tittar på ganska ofta....en att-göra-lista, som består av saker som ska göras praktiskt både ute och inne här hemma. Sen har jag en lista med sånt som jag drömmer om att kunna göra någon gång. Den listan innehåller bara roliga saker och aldrig några "måste-grejer". Jag har inget riktigt system för de här listorna som att efter tre eller fyra måstegrejer ska jag välja en sak från underhållningslistan. Här går jag enbart efter humör och känsla. Det bästa är att jag är den som har sista ordet när det gäller vad jag ska välja. Jag gillar att vara den som bestämmer......över mig.