För många år sen, när jag skadade mitt knä, fick jag lägga allt motionerande på hyllan. Det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna gå den allra kortaste runda i skogen, och att träna på gym är inget som jag nånsin har längtat efter. Jag äger ingen cykel, och det gick ändå inte att använda en vanlig cykel. Jag kunde ju inte hoppa av den utan att någon höll i den så jag inte stötte i knäet. Då inhandlade jag en motionscykel. Det är egentligen ganska trist att trampa runt på den. Den stod nere i mitt syrum, men jag tröttnade ganska snart på att stirra in i tyg och garnhögar. Det blir inte det samma som att vara ute i naturen. Cykeln fick rulla iväg till Kvidinge i stället.
Numera kan jag tack och lov promenera som vanligt. Det är inte bara kroppen som mår bra av motionen, hjärnan får sitt också (inbillar jag mig). I varje fall tycker jag att jag känner mig pigg och får ofta så bra idéer under tiden jag promenerar. När jag då kommer hem har jag all ork i världen att testa dem. Inget gym i världen kan mäta sig med naturen.
Det annonseras ofta om promenadband. Promenadytan på en del har jag läst är 36x98cm. Det tycker jag är i snålaste laget. Det "promenadbandet" jag använder i skogen är betydligt bredare och längden är vad man känner för. Dessutom finns det så mycket att se och upptäcka inne i skogen. Även om jag hänger en Wunderbaum med talldoft på promenadbandet blir det inte det samma som att andas in frisk skogsdoft.