Vi har i många år odlat vitlök, eftersom det är en användbar ingrediens i de flesta maträtter. Hemodlad, färsk vitlök smakar också mycket bättre, anser jag. De sista åren har det tyvärr varit lite si och så med odlandet av olika anledningar. Nu bestämde jag mig ändå för att det var dags igen, även om det var lite sent på året. Jag läste på paketet att det var helt ok att plantera vitlök ända in i november och det lät ju hoppfullt.
Göran har gjort en planteringspinne och skurit in markeringar med 5 cm mellanrum. Det är väldigt bekvämt att använda den för jag har inget "ögonmått" att skryta med. Vitlöken skulle få växa i den ena pallkragen och där fick jag plats till 4 rader. Med hjälp av planteringspinnen gick det som tåget att få ner alla klyftorna.
När jag var på väg därifrån hände det som inte fick hända. Jag ramlade raklång på marken. Det berodde inte på att jag testat det som Karin skrev om på sin blogg att det hörde till när man satte vitlök....nämligen att dansa naken, baklänges runt huset. Här berodde det mer på att jag varit slarvig dagen innan och lagt skottkärran upp och ner en bit från pallkragen. Nu fastnade jag med foten under ena handtaget och de få sekunder det tog innan jag nådde marken hann jag tänka att "nu bryter jag säkert både armar och ben".
Jag blundade, precis som om jag trodde att det skulle hjälpa. När jag låg där på marken började jag känna efter om det gjorde ont någonstans. Först vickade jag lite på handlederna och det gick bra, sen återstod att se hur det var med benen. Jag kunde både stå och gå så min skyddsängel hade tydligen varit på alerten.
Jag tyckte det fick räcka med gymnastiska övningar för min del och bestämde mig för att tillbringa resten av dagen i syrummet. Det är helt ofarligt för då sitter jag still på en stol framför symaskinen. Den enda olycka jag kan råka ut för där är ifall jag syr mig i fingret.