Under en stor del av både 1800- och 1900-talet var broschen en självklar del av munderingen, åtminstone för kvinnor. Det var först på 90-talet som den försvann ur modet. Som smycke betraktat är broschen lättburen och kan sätta piff på vilken tråkig klädsel som helst. Men den är också ett oslagbart sätt att kommunicera. En strassbeströdd spindel på kavajslaget kan signalera allt från självständighet till ett diskret hot.
-"Bra dagar bar jag blommor och ballonger, och dåliga dagar alla möjliga sorters insekter och köttätande djur, " sade hon i en intervju när 200 av hennes broscher visades på Smithsonian Castle i Washington.
När hon mötte Nelson Mandela satte hon en zebra på axeln...
...och vid ett möte med Arafat i Palestina ett bi efter Mohammad Ali´s devis (flyg som en fjäril-stick som ett bi). Hon bar alltså broscher som ett uttryck för vad som saknades eller vad hon tänkte i den diplomatiska situationen.
Till exempel bar hon sniglar eller krabbor när hon ville uttrycka sitt missnöje över det tröga samtalet. Det är ju bra att ha ett hemligt vapen, och det är särskilt bra om det inkluderar humor.
Det har funnits åtminstone ännu en kvinna som lät sina broscher tala, nämligen Storbrittaniens förra drottning. När USA:s dåvarande president, Donald Trump, var på ett tre dagars statsbesök i Storbritannien bar hon bland annat en brosch som hon fått i gåva av Barack och Michelle Obama. Det är väl tveksamt om Trump fattade vinken.