Skådebröd, eller "närvarons bröd", är de bröd som i judiska sammanhang alltid fanns på ett särskilt avsett bord i templet i Jerusalem som ett offer till Gud. Brödet kallas "närvarons bröd" eftersom Bibeln kräver att brödet hela tiden ska vara i Guds närvaro. Skådebröd kallades tidigare även för ansiktsbröd eftersom de var avsedda att offras och visas för Guds ansikte. Bröden förnyades varje sabbat och prästerna åt upp de gamla. Bröden var tolv till antalet och de lades i två staplar med sex i varje. I tredje Moseboken kan man läsa en del av receptet. Av siktat mjöl ska man baka tolv bröd och använda fyra liter mjöl till varje. Det låter som lite väl mycket mjöl, tycker jag, som inte är någon superbagare.
Skådebröd är även en svensk tradition där det tillverkas både som dekoration och för att senare ätas upp. Till jul lade man förr bröd i olika konformade julhögar som ibland toppades med en ost eller korv, lite smör och ett rött äpple. Det visade på bondgårdens välstånd. Alla i familjen fick en egen julhög med nybakat bröd, som åts under helgen. Senare i tiden tillkom att runt högen samla pepparkakor i form av grisar, bockar eller andra figurer, gärna med glasyr på.
En variant av skådebröd är såkaka som bakades till jul. Helst skulle kakan bakas med mjöl från den siste sädeskärven man skördat på veteåkern. Efter helgen förvarades brödet i sädesbingen tills det var dags för sådd på våren. I samband med vårplöjningens början åts brödet av arbetare och hästar eller grävdes ner i åkern för att ta del av brödets kraft. Det är en gammal sed att gräva ner bröd i åkern. På 1000-talet gjorde anglosaxarna på detta viset. Det skulle helst vara vetedeg kryddat med saffran och russin. Jag kanske borde gräva ner en lussekatt i trädgården för att få många blåbär till sommaren?