I år fyllde allas vår Emil 60 år. Jag tror de flesta både barn och vuxna har någon koppling till figuren. Hans hyss är påhittiga och helt i stil med vad man kan tänka sig att en liten busig pojke eller flicka skulle kunna hitta på. Han är så naturligt charmig. Visst måste det ha varit påfrestande för föräldrarna många gånger, för hans uppfinningsrikedom när det gällde hyss var stor. Jag kan väl tycka att pappan i berättelsen är lite väl petig och ganska humorbefriad. Barn måste få testa olika saker. Det är bästa sättet att lära sig något nytt och det hör till att barn är lite busiga och oberäkneliga.
I filmerna hör man titt som tätt Emils pappa ropa: "Eeemiiil, förgrömmade onge!". Det är inget som står skrivet i böckerna, utan det var Allan Edwall som ropade så i filmerna. Alma, Emils mamma, känner jag väldig samhörighet med. Hon har överseende med det mesta som Emil hittar på och har förståelse för att barn är barn och att det inte går att ställa samma krav på dem som på en vuxen. Hon blir ordentligt arg när Krösa-Maja vill samla ihop pengar för att skicka Emil till Amerika. Även om berättelserna utspelar sig längre bak i tiden så är de alltid lika aktuella. Barn förblir sig nog lika i alla tider.
Till filminspelningarna komponerades en del sånger som blivit väldigt populära. "Idas sommarvisa" spelas på de flesta skolavslutningar idag. Ofta kallas den för "Du ska inte tro det blir sommar" efter titelradens inledning. Det är den bästa tänkbara sommarvisan. När man hör den känner man att sommar och ledighet är i antågande. En annan känd sång är "Du käre lille snickerbo" som Emil sjunger.
Det har spelats in 6 filmer om Emil i Lönneberga. Alfred Hitchcock skymtade alltid förbi i sina filmer och Astrid Lindgren gjorde faktiskt också det en gång. I filmen "Nya hyss av Emil i Lönneberga" från 1972 är hon en av statisterna på Vimmerby marknad och skymtar förbi med huckle på huvudet.
Jag har haft turen att få umgås med en egen liten busig pojke.