Jag har haft glasögon i väldans många år så det känns som de är en del av mig. Linser har jag aldrig provat för jag tycker det verkar så otäckt att peta in nåt på ögat. Jag tycker det är hemskt bara jag får in ett ögonhår i ögat. Det rinner och värker och man ser inte ett skvatt på länge. Min ena dotter har haft linser i många år, men nu har hon skaffat sig nya glasögon och ska fortsätta med dem i stället. Bågarna är jättetjusiga. Det sitter en panter på skalmen. Sådana bågar skulle ju egentligen jag ha.
I somras när jag var hos ögonläkaren så sa han att det var inte så allvarligt med min starr att jag behövde opereras omedelbart. Naturligtvis blev jag överlycklig. Enligt honom skulle min syn komma att försämras, men det kunde ta ganska lång tid om jag hade tur. Inte förrän nu tycker jag det börjar bli ohållbart. Jag ser inte att trä tråd i synålen längre. Det kan ta över 5 minuter innan jag lyckas, och då är jag så irriterad så sylusten nästan är borta. Jag har ett förstoringsglas med lampa som jag kan ha runt halsen, men det är lite svårt att rikta in så att jag sen kan ha båda händerna fria. Det är helt perfekt när jag ska läsa nåt småstilt för då kan jag hålla det över texten.
Jag gick tillbaks till min optiker och undrade ifall jag inte kunde få lite starkare glas, för det är när jag ska se på väldigt nära håll som det blir helt suddigt. Enligt henne gick det inte att fixa utan det var bättre och vänta tills efter operationen. Men hur i all världen kan det då hjälpa när jag använder mitt förstoringsglas? Jag ska göra ett försök hos en annan optiker och höra om jag får samma svar där. På shoppingcentrat i närheten finns minst 3 glasögonbutiker och jag tänkte testa Smart Eyes den här gången.