Den känslan fick jag nästan i morse när jag loggade in på min bank för att se de senaste transaktionerna. Jag har aldrig varit med om att det varit något tokigt, men man vet aldrig vad som kan inträffa. När jag läste bakåt vad som dragits från mitt konto så stämde allt.....utom en post, som jag för mitt liv inte kunde komma på vad det gällde. Jag kände inte igen namnet på den som pengarna gått till. Det stod som förklaring att det var ett kortköp. Inte hjälpte det mig mycket. I minnet gick jag bakåt och försökte komma på allt jag handlat eller gjort de senaste dagarna. Det var på vippen att jag ringt banken och bett dem om hjälp att undersöka vem som fått pengar av mig. Helt plötsligt tändes ljuset på hjärnkontoret! Jag hade besökt min fotvårdare i veckan. Tidigare har jag inte kunnat betala med kort hos henne, men nu har hon skaffat sig en dosa så det fungerar. Nu måste jag lägga det på minnet så jag inte hetsar upp mig likadant efter nästa besök.
Upphetsad blev jag inte av det här hjärtat, utan otroligt glad. Rasmus hade fått syn på det när han var med sina föräldrar på shoppingcentrat och tyckte att mormor skulle ha ett halsband. Kedjan är ganska kort, så själva hjärtberlocken sitter precis i halsgropen.