De här bilderna har en hel del år på nacken. Rasmus ville visa mig att han kunde vara både stor och liten. Så är det nog. Även om barnen växer och blir långa så är de innerst inne fortfarande små. Det är härligt att det inte går alldeles för fort. Tids nog är de stora och blir fullt upptagna med kompisar och andra intressen. Än så länge är jag med på prioriteringslistan och får ett telefonsamtal varje kväll. Ibland är det inget viktigt som har hänt utan han vill bara ringa och säga HEJ. Det är inte så bara för mig.
I fredags var jag på skolavslutning i Rasmus skola. Det var säkerligen sista gången jag besökte min gamla arbetsplats. Rasmus har slutat mellanstadiet och efter sommarlovet börjar han på högstadiet här i Åstorp. Han ska gå på Björnekullaskolan...samma skola som hans mamma, moster och morbror gått på. Det är en bra skola med duktiga lärare så han ska säkert komma att trivas där. Jag tycker inte det är så länge sedan som han började förskoleklassen på Kvidinge skola. Då jobbade jag också på skolan, så jag träffade honom varje dag och ibland var han med på Fritids där jag jobbade. De här sju åren har bara svischat förbi, känns det som.
Sista veckan innan avslutningen var inte så arbetsam. Det var mest att göra klart och städa undan eftersom de inte kommer tillbaka nästa termin. En av dagarna spelade de fotbolls och innebandymatch mot lärarna. Det är något som alla elever ser fram emot och även personalen. Alla spelare ropas upp och får springa in på banan och visa upp sig före matchen. Lärarna brukar var lite tokigt klädda och Rasmus åkte till skolan den dagen iklädd stora gröna glasögon. Det stod 4-3 till lärarna bara någon minut innan slutsignal, men då var det en lärare som spelade ojuste, tyckte domaren (som inte alls var partisk) och eleverna fick straff. Slutresultatet blev 4-4.