Allt fungerar väldigt gnisselfritt här hemma när var och en gör det den är bäst på. Ibland behövs det att vi båda hjälps åt med en sak....och det går betydligt snabbare också. De sista veckorna har det varit lite si och så med samarbetet. Vi har inte varit ovänner men Göran har haft besvär av sin gikt en längre tid. Handen svullnade upp så den liknade en uppblåst gummihandske. Han är högerhänt och oturligt nog så var det högerhanden som drabbats. Man tänker inte på hur mycket man egentligen använder sina händer, förrän det inte fungerar längre. De enklaste saker blir helt plötsligt omöjliga att göra.
Vi har alltid en massa projekt på gång, men allt sådant har fått stå till sidan nu. Mina projekt har jag kunnat utföra som planerat, men Görans, som oftast är något snickeriaktigt har jag inte kunnat ta över. Mina färdigheter på det området är minimala. Delvis p.g.a. att jag aldrig har behövt träna upp mig på att göra något sådant. Det har varit så enkelt att bara "lägga in en beställning" på det jag ville ha gjort.
Sjukdomar kommer alltid olägligt, men det var extra olägligt nu eftersom vi höll på ute i trädgården och fortfarande har en del växter som ska planteras. Jag är ingen expert på att gräva. Antagligen använder jag fel teknik, för jag lyckas aldrig gräva särskilt djupt. Konstigt egentligen för jag är faktiskt stark. Jag har "kråsor" som min farmor skulle ha sagt. Jag tog en grävkurs i går eftermiddag med Göran som instruktör. Nu kom jag på vad jag gjort för fel tidigare. Jag har bara grävt ett smalt hål och då går det inte att vinkla spaden och få upp någon jord. När jag nu gjorde hålet betydligt större var det ingen konst att gräva djupt. Jag ser ändå fram emot när Göran blir så pass bra att han kan överta de tyngre jobben. Jag gillar finliret mycket bättre.
Alla rabatter är ogräsfria nu och alla buskar nyfriserade och det enda som återstod för mig var att lägga ut barkmull i alla rabatter. Jag gör det varje år och det är ytterst lite ogräs som visar sig sen och de förskrämda plantor som ändå vågar sig upp är lätta att bara lyfta upp, för rötterna är så små. Vi hade inga fler säckar med barkmull hemma, och jag funderade på hur vi skulle gå till väga eftersom inte Göran kan använda sin hand. Vi brukar köpa 4 säckar i taget och det går jättebra att parkera bilen utanför där de ligger i affären, men det är ändå en bit att bära dem, och de är ganska tunga. Då fick jag en riktig snilleblixt! Jag har mors dramatenväska i källaren, och den används aldrig. Väskan plockades bort så jag bara hade stativet kvar. Det la vi i kofferten och körde iväg. Nu var det bara att dra ner en säck och ställa på stativet och rulla fram till bilen. Där kunde jag själv lyfta säcken i kofferten.
Som sagt....bra kvinna reder sig nästan alldeles själv.