Men inte så mycket mer. Träningsvärken sitter fortfarande i. Synd att jag inte hade en stegräknare inkopplad på mobilen så jag hade kunnat räkna efter hur många steg jag gick. En sak är säker, och det är att jag gick måååååååånga steg. Det kändes rejält i fötterna när jag lagt mig på kvällen. Det värkte så jag kunde inte somna, utan jag fick gå upp och ta en värktablett. Vem påstår att det är enkelt att åka och handla? Det är förenat med stora plågor.....för både fötter och Visa-kort.
Nu handlade jag inte så våldsamt, för det stämmer inte att allt är så billigt i Ullared. Jag kan hitta många saker här hemmavid till samma pris och ibland t.o.m. billigare. I ärlighetens namn måste jag klart säga att det finns mycket billigt att köpa i det här stora varuhuset, men det gäller att man har lite priser i huvudet och inte bara stoppar ner allt man ser i kundvagnen.
Det tar ca 1 1/2 timme att köra dit, så vi startade vid 8-snåret. Rasmus och hans familj kom och hämtade oss. Parkeringen såg ganska full ut, men det var inga köer in till affären, som man ofta hört talas om. Precis i början blev det lite trafikstockning, men sen tunnades det ut och det gick enkelt att ta sig fram dit man skulle. Vi gick direkt upp till caféet och parkerade våra tomma vagnar. Sen åt vi frukost där innan vi gav oss ner i varuhuset. Rasmus hade en kompis från skolan, som åkt dit med sin mamma, så de två killarna ringde varandra och bestämde en mötesplats. De gick tillsammans och tittade på det som intresserade dem och fikade när de kände för det. Det är betydligt enklare att åka dit när barnen är lite större. Jag avundades verkligen inte de föräldrar som hade småbarn eller bebisar med sig. Men den tiden har man ju själv varit med om och då tyckte man inte det var så konstigt. Man vänjer sig vid allt.
Vi övriga fyra gick var för sig och nu kan jag tycka att mobilen är ett livsviktigt redskap. Vi ringde varandra för att bestämma när vi skulle träffas och fika. Efter några timmars shoppande kände jag att det var tid för kaffetankning och gärna med nåt sött till så orken återvände. Då plingade jag de övriga i sällskapet och vi möttes för fika och lite småprat.
Nu följde nästa "arbetspass". Jag hittade en hel massa julklappar till barnbarnen och det är en fördel att inte behöva leta efter det mer nu. När alla var nöjda med inköpen avslutade vi det hela med att äta middag i restaurangen. Aldrig i livet att jag hade orkat stå och laga middag när jag kom hem. Maten var jättegod och sen var det bara att ta sig till bilen och lasta in kassarna. Det blev lite logistikproblem, men det löste sig till sist.
Jag var tacksam att Bo körde, för nu kunde jag sitta och "nicka till" lite emellanåt. Köpdagen avslutades med en kopp kaffe hemma hos oss. Jag fastnade i soffan efteråt...inte för att det var nåt bra på TV utan för att jag inte orkade resa mig. Till sist staplade jag ändå in till sängen och jag måste säga att jag tror aldrig jag har uppskattat min säng så mycket som i lördags kväll. Trots att fötterna värkte så var det nästan det bästa på hela dagen.