Det finns olika sorters abstinens. Det jag tycker är jobbigast är barnbarnsabstinens tätt följd av datorabstinens. Det drabbade mig igår. Alla morgnar ser i stort sett likadana ut här. Så fort jag lämnat sängen går jag ut i köket och sätter på kaffekokaren och sen är det datorns tur. Jag gjorde precis likadant igår. Kaffekokaren laddades och när jag tryckt på knappen så satte den igång att brygga kaffe som den alltid gör. Jag fortsatte in i mitt datarum och satte mig vid skrivbordet. När jag tryckte på tangentbordet lyste skärmen upp lika välkomnande som alltid.....men sen var det slut på det roliga. När jag klickade på Internetikonen kom det upp ett meddelande att jag var inte ansluten till nätet. Det har hänt förr och då har det hjälpt att jag stängt ner datorn och öppnat upp den igen. Trots att jag gjorde så flera gånger kom samma irriterande meddelande upp. Till sist struntade jag i det.
Jag tänkte att jag får lugna mig tills Ulrika har slutat sitt jobb. Då kan hon fixa det. Jag har aldrig brytt mig om att lära mig så mycket om att avhjälpa fel på datorn, för det tar Ulrika hand om. Mitt tålamod är inte av den sorten att det klarar av trilskande datorer. Dessutom är Ulrika väldigt envis, så hon ger inte upp i första taget. Inget hon ärvt efter mig.
Jag åkte iväg ett tag på eftermiddagen och när jag kom hem igen var jag tvungen att testa hur det var med datorn. Den hade frisknat till! Nu gick det hur galant som helst att komma in på Internet. Vilken lycka! Jag placerade mig framför skärmen och kände mig som en människa igen.