Min "frissa" har brutit armen. Givetvis är det väldigt synd om henne, men jag är så egoistisk så jag tycker det är synd om mig med. Jag skulle varit hos henne i fredags och fått färgat mitt hår, men det blev inget av med det. Tack och lov så hann jag bli klippt och nu är min frisyr väldigt lättskött. När jag tvättat håret räcker det att jag handdukstorkar det och rister lite på huvudet så är det klart. Sånt gillar jag. När jag var yngre brukade jag färga mitt hår själv och då blev det bara en färg. Jag vill ha lite mer valuta för pengarna och blanda in lite slingor här och var. Det kan jag inte klara av på egen hand, tyvärr.
Jag tycker det är väldigt viktigt för självkänslan att jag är nöjd med min frisyr och hårfärg. Sen får andra tycka precis vad de vill. Bara för att man blir äldre betyder inte det att man inte kan intressera sig för sitt utseende. Varför anses det egentligen som ytligt? Efter vems mall räknar vi då? Om det kan höja humöret hos en person för att den känner sig nöjd med sig själv så påverkar det välbefinnandet och jag tror faktiskt att man kan stå ut med lite småkrämpor också. I varje fall är det så för mig. Om jag tittar mig i spegeln och ser att håret hänger i stripor och ansiktet är glåmigt gör det absolut inte att jag känner mig piggare. Det finns många knep att lura ögat och hjärnan och de är till för att användas.
Min frissa är enormt duktig och jag hoppas att hennes arm ska läka i rekordfart. Under tiden blir jag nog ändå tvungen att leta upp en ersättare. Jag har testat en hel del av de andra frisörerna, men ingen håller enligt mig samma standard som Linda. Åstorp är känt för att ha många frisörer...... och pizzerior. Men det är inte alltid som kvantitet och kvalitet går hand i hand.