Skruttbilen
Min far köpte sin sista bil 1987. Som vanligt så var det en Volvo och den här gången valde han en vit. När han köpte bilen höll han på att avveckla sin firma, så det blev inte så mycket han körde med den i jobbet. Han var redan lite krasslig då och bilturerna blev kortare och sällsyntare. När han gick bort år 2000 bestämdes att vi skulle sälja den.
Dagen efter far gått bort blev Göran påkörd i vår bil. Han klarade sig utan större skador, men bilen blev helt demolerad. Den andre föraren körde rakt in i sidan på vår bil och den såg ut som ett kommatecken. Att köra rakt fram med den var totalt omöjligt.....det gick bara att köra i rondeller för hjulen stod på sned. Det blev till att skrota den och sen övertog jag fars gamla bil.
Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i den bilen, för den är väldigt tungstyrd. Göran däremot tycker det är världens bästa bil. Vi köpte ganska snart en mindre bil till mig och Göran övertog Volvon. När Rasmus var liten kallade han den för Skruttbilen. Varför vet jag inte. Det var nog mycket för att retas lite med morfar. Med åren blev han mer och mer förtjust i den vite Volvon, och hans kompisar är så imponerade när morfar ibland hämtar honom vid skolan. Det verkar som om yngre killar är väldigt förtjusta i den här modellen, för vi har blivit tillfrågade några gånger om vi ville sälja. Det kommer aldrig att bli aktuellt, för Rasmus har redan tingat den. När inte Göran vill köra med den längre, så ska Rasmus få överta den.
I år är sista året som vi betalat bilskatt på den och numera behövs den bara besiktigas vartannat år. Den vite Volvon räknas nu som en veteranbil.