Vita Veckan
Det var ett begrepp som var mycket vanligt när jag var barn och tonåring. Det var inte som Black Fridag eller Black Week idag när alla affärer har rea. Denna veckan var det endast manufakturaffärer som satte ner priset på lakansväv, handdukar och dukar. Min mor köpte alltid en hel räcka lakansväv då och sydde överlakan och örngott. Det var inte tal om några påslakan på den tiden, och den vanligaste färgen på lakan var vit.
På överlakanet fälldes antingen en virkad mellanspets in eller så broderades direkt på lakanet. Både min mor och min svärmor var väldigt skickliga på att brodera så jag hade ett antal set med tjusigt broderade lakan som jag använde i många år. Även initialerna broderades dit.
Jag har fått ärva en hel del gamla märkböcker och virkböcker. Det är väldigt roligt att bläddra i dem, men det är ytterst sällan jag syr eller virkar något efter dem.
Mellanspets hette den långa spetsremsa, som virkades och fälldes in i överkanten på lakanet. Min farmor var fenomenal på att virka sånt, och det var min mor också. Tråden var tunn som en sytråd och virknålen var också väldigt smal. Jag har försökt mig på att virka med så tunt garn, men det var så pillrigt, så jag klarade inte av det. Jag har sparat kvar både mellanspets, nålbindningsremsor och hardangerremsor som både mor och farmor gjort en gång i tiden. De förvarar jag i ett vitrinskåp tillsammans med min mors virkask. Som barn var jag alltid så förtjust i den och nu har den en hedersplast på en av hyllorna.
I lite"finare" familjer fick alltid pigorna krusa örngottsbanden. Det fanns ett speciellt verktyg för det, men när jag gick på Husmodersskola för jättelängesen använde vi en vanlig bordskniv. Vår lärare tyckte vi skulle veta hur det gick till förr i världen. Man förde kniven framåt en liten bit i taget och tryckte till ett veck på bandet. Visst blev det snyggt, men så tidsödande det var!
Det var både första och sista gången jag krusade örngottsband. Jag har samma åsikt som Isa Quensel i sketchen med Jan Malmsjö: "Här krusas inte".
