Lucia
Det var något speciellt med luciadygnet långt innan seden med luciatåg kom. Dygnet räknades länge som årets längsta och mörkaste natt fastän man 1753 flyttade fram vintersolståndet till den 21 eller 22 december. Den 13 december skulle det vara extra festligt, samtidigt som man trodde att den här speciella natten var extra farlig. Övernaturliga krafter var i farten och alla djur kunde tala. Fest förr i tiden innebar för det mesta mer och godare mat än man åt till vardags. T.ex. kunde det serveras tre frukostar. Den första bestod oftast av en sup brännvin. De andra två frukostarna bestod mer av fast föda. Ibland kunde det vara en bulle som var formad som en vagn med fyra hjul.
Själva grunden till luciafirandet startade i västra Sverige bland de som hade det lite bättre ställt. Det var på herrgårdar och slott som en ljusprydd lucia dök upp först. Den första skildringen av ett sådant firande är från 1764. Sen dröjde det länge innan seden spreds vidare och blev populär. I slutet av 1800-talet kunde man på Skansen få se en lucia men det dröjde ända fram till 1927 innan det blev riktigt populärt. Det var en Stockholmstidning som utlyste en tävling om vem som skulle bli Stockholms lucia. Efter det ville alla ha sin egen lucia.
Från början var hon ensam, men nu hade hon fått sällskap av tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar och tomtar. Lucia, tärnor och stjärngossar är alltid klädda i långa vita särkar. Lucias ljuskrans består också alltid av vita ljus. Det enda som bryter av i hennes vita klädsel är det röda bandet hon har runt midjan.