Med en nypa salt
I dagligt tal så betyder den frasen att man ska vara en smula skeptisk till ett påstående och inte lita blint på det. Uttrycket är en direkt översättning från den latinska frasen cum grano salis. Man kan läsa detta i Naturalis Historia som skrivits av Plinius den äldre. Där handlar det om upptäckten av ett recept på ett motgift till ett gift. I motgiftet var en nypa salt en av ingredienserna.
Plinius föddes år 23 e.Kr. i Verona i en välbärgad familj där pappan tillhörde det romerska riddarståndet. Hans far tog honom till Rom där han fick studera och efter det hade han olika höga militära och civila befattningar, bland annat i nuvarande Frankrike och på Iberiska halvön. Plinius skrev åtskilliga böcker om mycket olika ämnen, bl.a. om spjutkastning och om retorik. Det enda verk som överlevt till våra dagar är just hans Naturalis Historia. Det är egentligen många böcker som handlar om antropologi, botanik, geografi, matematik, medicin, trädgårdsskötsel m.m. Det mesta är texter som han sammanställt från andra textkällor...lite i stil med ett gammaldags uppslagsverk eller dagens Wikipedia. Han dog år 79 vid Vesuvius utbrott.
Salt är ett mineral som i små mängder är livsnödvändigt för allt djurliv. Smaken salt är en av grundsmakerna och gör det till en av de äldsta och vanligaste kryddorna. Jag använder salt daligen när jag lagar mat. När jag var barn minns jag att både min farmor och min mor alltid satte fram ett litet saltkar på bordet. Det var en liten skål av glas som de hällt salt i och sen fick man ösa därifrån med en liten sked som såg ut att komma från en dockservis. Det var upp till var och en att själv strö så mycket eller lite salt man ville ha på sin mat. Oftast blev det väl inte mer än en nypa. Saltkaren har jag kvar, men tyvärr inte den lilla skeden.
Mor hade även två mer utsirade saltkar som bara användes när vi hade gäster. Jag använder inte karen idag utan de står som prydnad i mitt vitrinskåp i köket.