Jag tror aldrig jag har haft en bild som så perfekt illustrerat mina inlägg förut. Hanna visar precis hur jag känner mig inför det här senaste snöfallet som kom i helgen. Jag är förtvivlad! Varför i all världen håller det på att hatta så fram och tillbaka? Först snö en liten stund, sen regn och om man har tur lite solsken och efter det börjar det om på samma vis om och om igen.
Den enda ljuspunkten i det hela är att det samlas lite fler fåglar vid matbordet. De stora buskarna ger rejält med lä för både regn och snö och kan man då få sig en smakbit också ibland så känns det nog ganska ok. Jag har stått gömd bakom köksgardinen med kameran i högsta hugg. Många gånger undrar jag ifall fåglarna har ögon i nacken, för de lyckas alltid flyga iväg eller åtminstone flaxa till precis när jag trycker på knappen.
Jag lyckades i varje fall få en bild på en stenknäck....
en domherre....
en grönfink....
en gråsparv....
och en bergfink.