Det finns ett TV-program som jag gillar och det är På spåret. Jag tycker nämligen om frågetävlingar. Det är ytterst sällan jag kan gissa vart de är på väg bara genom att se på filmen som fladdrar förbi, men ibland är ledtrådarna sådana att man får en snilleblixt och jag har lyckats lösa en del resmål. I fredags gick första resan till München. Det är ingen stad som jag besökt men frågorna kan ändå vara sådana att man har en chans att gissa rätt....och ibland t.o.m. vara bergsäker på svaret. Kristian pratade om en motståndsrörelse som startats av studenter i München och då tänkte jag direkt på Vita rosen. Vilken tur att Rasmus hade haft den uppgiften i sin klass tidigare, annars hade jag inte kunnat det.
Jag lyckades få rätt på några andra frågor också, men tävlingen är väldigt bred, så det gäller verkligen att kunna lite av varje. Det måste vara nervöst att sitta där i tågvagnarna och kunna plocka fram svaren så på direkten. För egen del tror jag att jag hade blivit helt blockerad och inte kunnat komma på någonting. Det är alltid väldigt lätt att sitta hemma i fåtöljen och svara på frågor.
När mina barn var yngre fanns det ofta underhållningsprogram för hela familjen på lördagkvällarna. Nu är lördagen nästan den sämsta TV-kvällen på hela veckan. Varför görs det så dåliga program idag? Repriser matas vi med stup i kvarten. Kanske det blir billigare, men också mycket tråkigare än att få se ett helt nytt program.
Vad är tro anledningen till att det visas så lite program som vänder sig till den äldre publiken? Ett förslag är att berätta om några som varit gifta länge och planerar sitt silverbröllop eller guldbröllop eller kanske t.o.m. diamantbröllop. Där hade säkerligen varit material att plocka fram från deras långa liv tillsammans. Det hade t.o.m. gått att få in lite allmän historia i det hela. En sådan programserie hade varit minst lika intressant som alla serier om att träffa den rätte eller före detta rätte.
I sommar firar Göran och jag guldbröllop, men det kommer inte att visas något om det på TV.