Quantcast
Channel: Pantertantens passioner
Viewing all 1650 articles
Browse latest View live

Nyhetsteamet rapporterar

$
0
0


Jag följde med Rasmus och hans föräldrar till Pulken i går eftermiddag. Det är ett vattenrike utanför Kristanstad och vi begav oss dit för att titta på tranor. Det var ett perfekt väder med lagom sol och vi såg en hel del fåglar. Vi tyckte det var många, men en man som brukade vara där sa att det var bara ca 200 st. Kvällen innan hade det varit lite drygt 1200. Det viktigaste tyckte jag ändå var att jag fick se så pass många samtidigt. 


Rasmus hade sin kamera med och fotograferade flitigt.


Hans kamera kan zooma mycket mer än min, så jag överlät fotograferandet till honom. Som hos alla reportageteam så är det en som skriver och en som fotograferar. 


En del tranor lyfte och flög över våra huvuden. Det är rejält stora fåglar.


Rasmus fick en bra bild på två tranor som gick och käkade. Vi läste på en plansch att de gillar grodor, småfisk och insekter och det gissar jag det fanns gott om i och ikring vattnet.

Text: Pantertanten
Foto: Rasmus

Änglavakt

$
0
0

Min lilla ängel som suttit i fågelbadet i många år har bokstavligt talat gått upp i limningen. Jag vet inte varför hon reagerat som hon gjort, för denna vintern har inte varit besvärligare än någon annan, men idag när jag tittade på henne tyckte jag hon såg lite skum ut. När jag lyfte upp figuren bara ramlade den ihop som ett korthus. Jag får leta upp en ny ängel, för det passar med en bevingad varelse i fågelbadet.

Att gå upp i limningen är ett idiomatiskt uttryck som betyder ungefär att man har svårt för att behärska sig. Ett idiom är för det mesta lite överdrivet och det lutar lite åt sjuk-humor-hållet. Kanske det är därför som jag är så förtjust i sådana uttryck. Ett idiom är ord som tillsammans får en annan betydelse än om de står var för sig. Det kallas för språkets krydda eller muskler, och det är en bra beskrivning, för de sätter lite extra färg på det som sägs.


Idiomtavlan målades 1559 av Pieter Bruegel. Längst ner till vänster syns en man som kör huvudet i väggen. Till höger om honom står en man och kastar pärlor till svinen. Längst upp i mitten sitter en man och vänder kappan efter vinden och jag tycker mig även se en illustration till att inte gråta över spilld mjölk.

När det gäller trädgårdsängeln så är det ingen ko på isen. Det gäller bara för mig att komma till skott och leta upp en ny figur.

Bara halvvägs

$
0
0

Som vanligt är jag sent ute när det gäller Bosses tävlingar. De är inte alltid så lätta, så denna gången blev det lite halvdant. Han ville att vi skulle fotografera en kyrkklocka där det bara syntes en visare. För det kunde man få två poäng. Det misslyckades jag med. I stället fotograferade jag en klocka som inte har några visare alls. Det måste väl ge tre poäng? Visserligen är det ingen kyrkklocka, men ändå.


Nästa uppgift var att fotografera ett trafikljus när det lyste endast gult. Jag klarade inte av det heller.

Fem egna bilder var lätt som en plätt att välja ut.


De här två godingarna är mina första barnbarn. Santos som kom först har alltid räknats som ett barnbarn. Han är oerhört saknad. Rasmus är mitt första tvåbenta barnbarn, och också den jag träffar mest. Han förgyller verkligen min tillvaro.


Detta är en nalle som jag fick när jag var barn för evigheter sen, och han är fortfarande i god vigör. Han är nu införlivad i Rasmus nallesamling, och kommer förhoppningsvis att gå i arv i fortsättningen. 


Vi har varje år ett koltrastpar som bygger bo i vår trädgård, och ibland tar de sig sådana friheter att de bygger inne på vår altan. Det är tydligen jobbigt att bygga för här har en av dem tagit en paus i solen. Den låg alldeles stilla länge, så jag trodde först att den var död, men när jag gick ut med kameran så tittade den på mig. 


Det här djuret är aningen större. Den är av rasen Texas Longhorn och jag såg den i Fort Worth. Varje dag vid middagstid föser ett gäng cowboys en flock med longhornare genom staden, precis som de gjorde förr i tiden. Det är naturligtvis för turisternas skull. Den här staden har många gamla byggnader bevarade och det känns som man är i en annan värld.


Nu är vårdagjämningen avklarad och snart är det sommartid. Då dröjer det förhoppningsvis inte länge innan mina rhodedendron blommar igen.

Färgmatchande hönor

$
0
0
Jag har inte så mycket påskpynt, för det är så kort tid det används. När jag skulle plocka fram mina lådor i år så såg jag vilken skillnad det är mot julpyntandet. Mina påsksaker fick plats i två små lådor, medan julsakerna finns i fyra stora flyttlådor. Då består förståss en låda av endast änglar, och jag har t.o.m. fått hyra in några i en av de andra lådorna också.


Även om påsken är en kortare firarhögtid, så gillar jag ändå att plocka fram en del. Framför allt så är det köket som pyntas, men lite ris brukar jag ha i de andra rummen också. I år fick jag en sån lust att göra lite nytt och hänga i riset, så jag satte igång att sy minihönor. Ett perfekt handarbete att ha framför TV:n.


Jag fick tyg över när jag sydde gardinerna och det passade bra att sy gula hönor och blanda med beige fjädrar i riset.


Tyget räckte även till en ny paradhanddduk.


Min mor sydde en påskvepa till mig för många år sedan som jag brukar ha i köket. 


På nätet såg jag ett tips om att göra får genom att vira garn runt en träring. Det var enkelt och kul. Huvudet klippte jag av svart filt och sen bara limmade jag på ögon. Man kan hitta mycket roliga idéer på nätet.


I nostalgirummet har jag lila som huvudfärg. Gardiner och två kuddar är i samma tyg och nu sydde jag två nya stormönstrade kuddar i lila och turkos. När jag hittade turkos fjädrar i affären visste jag exakt hur jag ville pynta det riset. 


Det blev turkos fjädrar och minihönor i samma tyg som kuddarna. Jag tyckte inte det passade riktigt med röd kam på dem, så det fick bli svart i stället. För att få lite mer färg och liv i det hela la jag ett turkos pärlband runt på grenarna.

I morgon kommer Zoé och då blir det inte så mycket bloggtid. Jag passar därför på att önska alla en 

GLAD PÅSK

På tal om tid

$
0
0


Det finns många olika sätt att slå ihjäl tiden på.


Idag har vi slagit ihjäl en hel timme, eller i varje fall skrämt iväg. Sommartiden började idag och helt plötsligt försvann en timme för oss. Den får vi jaga hela sommaren och vi hinner inte ikapp den på länge än. Det låter onekligen lite malplacerat med sommartid när det knappast ens är vår. Men den som väntar på nåt gott......

Jag väntade länge på att Zoé skulle komma och igår kväll dök hon upp.

Lång otursdag

$
0
0

I år var Långfredagen inte lång utan den var en otursdag......i varje fall för mig. När jag åt ett äpple på eftermiddagen tyckte jag det kändes så underligt när jag tuggade. Det visade sig att hela kronan på en av kindtänderna ramlat av. Jag ringde tandläkaren direkt efter helgen, men det gick inte att få någon tid förrän 1 1/2 vecka senare. Nu hade jag klart inte ont, så vi bestämde den tiden och hoppades på något återbud från en annan patient. Efter 10 minuter ringde sköterskan upp. Då hade någon ringt och sjukanmält sig och jag kan komma dit i eftermiddag. Jag avskyr att gå till tandläkare men i sådana här situationer finns inte många andra alternativ.

Det lutar väl åt att jag måste få ditsatt en ny krona till ett antal tusenlappar. Så retligt! Jag förstår inte varför inte tandvården räknas in bland den övriga sjukvården. Tänder hör till kroppen precis som blindtarm och njurar och alla andra organ. Inte ska väl kroppen delas in i olika sektioner som är värda olika mycket?

Det ska inte vara en ekonomisk fråga om man har råd att skaffa den här hjälpen eller inte. Det är ett självklart krav att alla ska ha samma möjlighet till hjälp. Allt som finns när man föds är nödvändigt för att vi ska kunna leva och fungera, och då borde allt också prioriteras lika mycket. Om det blev förbjudet att dela ut bonusar och avgångsvederlag till alla som inte sköter sina åtaganden, och dessa pengar i stället konfiskerades och samlades ihop, så skulle det bli en rejäl pott att ösa ur för att finansiera detta.

Rapport från ett tandläkarbesök

$
0
0

Jag var ju som sagt hos tandläkaren igår eftermiddag. Jag har varit så nervös hela påskhelgen att den bit som var kvar skulle börja spöka och göra ont, men inget sånt trist hände, som tur var. Jag hoppades på att den var rotfylld sen tidigare. För många år sedan fick jag gjort en krona till en kindtand, men jag mindes inte vilken, och då vet jag att det kostade åtskilliga tusenlappar. Det gjorde knappast att humöret höjdes.

Det första som hände efter jag satt mig i "plågostolen" var att tanden ...eller den som inte var där...röntgades. Mycket riktigt så var den rotfylld, och det var den lösa kronan jag fått tidigare som ramlat av. Tandläkaren undrade om jag hade kronan kvar. Först bara stirrade jag på henne och tänkte att jag hörde nog fel. Visserligen samlar jag på en hel del saker som fingerborg, symaskiner, skor och lite annat....... men tandkronor?!?!?! Femkronor och enkronor möjligtvis men inte några tappade tandkronor. Där går gränsen.

Hon var däremot fullt allvarlig och menade på att hade jag haft den med kunde hon kanske satt den på plats igen och då hade den hållit i ytterligare en femton år. Dessutom hade jag sparat in en hel del tusenlappar på kuppen. Inte visste jag att man limmade på gamla kronor på nytt, så jag slängde den givetvis när jag petat fram den ur äppelskrutten.

Min tandläkare är väldigt omtänksam om sina patienter och gör inga onödiga behandlingar utan försöker hålla kostnaderna nere så gott det går. Det hedrar henne verkligen. Hon tyckte att jag skulle åka hem och leta om jag kunde hitta tanden. Jag visste att jag lagt den i en plastpåse tillsammans med en servett, eftersom det hände när jag satt framför TV:n och åt. Plastpåsen knöt jag ihop och la i facket för oorganiskt avfall. Väl hemma försökte jag leta mig fram till just den påsen och tursamt nog så hittade jag den. Jag är väldigt tacksam att jag var så omtänksam och packade in tanden i först en servett och sen ner i en plastpåse. Den ska nu med till nästa tandläkarbesök, där hon ska fixa till den och sätta den på plats igen. Det kommer troligtvis att kosta några tusenlappar ändå....men det kunde varit värre.

Kat(t)astrof!

$
0
0

Kaffet är slut så dagen är inställd.


Dessutom åkte Zoé hem igår, och Rasmus kommer inte heller att vara här idag, för han spelar match mot nåt lag, som jag har glömt vad det hette och Daniel befinner sig på andra sidan Atlanten så.......japp......jag tycker det är lika bra att vi ställer in dagen.

Duvor i arbete

$
0
0


Det är alltid intressant att läsa lite nyheter om brevduvor. Givetvis för att vi har en hel del som har ett eget hus i vår trädgård. Brevduvor har använts i krigstid som ett slags brevbärare. De är tränade att alltid återvända hem, så det går att använda dem till vissa saker i motsats till vilda duvor. De är nästan som ett slags dresserade hundar...inte så att de kommer på kommando, men de rymmer i varje fall inte.

Nu senast läste jag om en undersökning som håller på i London. Det är vida känt att luften där inte är hälsosam och nu ville man mäta kvävedioxid och ozonnivåerna. För att genomföra detta "anställde" man 10 duvor. Det stod att de var frivilliga. Det har jag lite svårt att tro på. Duvorna utrustades med något som liknade en ryggsäck och den innehöll gps-sändare och sensorer som skulle mäta föroreningarna. Jag vet inte hur många dagar den här undersökningen skulle hålla på. Det måste vara så att efter att duvorna fått sin utrustning, så har de körts iväg till en plats där de sedan släppts ut. Då flyger de direkt hem till sina ägare. Forskarna har givetvis räknat ut att de flyger genom de mest luftförorenade områdena. En väldigt smart undersökningsmetod. När duvorna kommer hem till sitt slag kan ryggsäcken plockas av och resultaten samlas in.

Brasse hade en uppfattning om duvornas kurrande ljud. Från början skulle de ha kvittrat som alla andra fåglar, men efter några år i storstadens dåliga luft så hostade de och fick det här underliga hesa lätet. Vi har väldigt fin luft här uppe på åsen, men våra duvor låter precis som stadsduvorna, så det måste finnas en annan förklaring.

Om drygt en månad är det dags för brevduvetävlingar i Sverige igen. Görans duvor flyger lätt...de släpar inte på något handbagage. Till en början gäller det bara några mil, men längre fram i sommar blir det tal om rejäla långflygningar från t.ex. Tyskland.

Opassande rabatt

$
0
0

De flesta butiker skickar ut reklamblad och nyhetsmail eller sms om olika sorters erbjudanden. Det är allt från köp 3 betala för 2 till att man kan köpa en vara väldigt billigt om man handlar för en viss summa. Jag brukar utnyttja sådana här erbjudanden när det är något jag behöver. Det är enkelt med de varor som laddas direkt på kundkortet, så man slipper klippa ut en massa kuponger. I vår lokala butik är det pensionärsrabatt på tisdagarna. Då kan alla pensionärer handla med 5% rabatt. Det har blivit så att jag veckohandlar på tisdagarna nu och det fungerar alldeles utmärkt. Den dagen är det i stort sett bara rabattkunder i butiken så det är ingen större trängsel. Den här sortens rabatter tycker jag är helt befogade och det gynnar väldigt många.

En annan sorts rabatt som jag däremot tycker borde slopas omedelbart är straffrabatten. Jag läste om en man som dömts till fängelse i fem månader för misshandel. I samma veva som detta hände så dömdes han till fängelse i sex månader för grov kvinnofridskränkning. Eftersom han har två domar så har han rätt till reducering av straffet för det mindre allvarliga brottet. Det skulle tydligen vara misshandeln, efter vad jag förstod. Räknas inte misshandel som ett allvarligt brott? I vilket fall som helst så sänktes straffet för det brottet från fem till tre månader. Nu får han bara semester i nio månader i stället för elva, stackars karl. Det är längesedan som fängelsevistelse levde upp till sitt namn. När ska det sluta daltas med alla kriminella typer?

Det dröjer säkert inte länge innan det skickas ut annonsblad och nyhetsmail till det här klientelet med erbjudanden om sänkta straff för t.ex. rån, inbrott eller bedrägeri vissa veckor. Då kan de sen i rätten visa upp en kupong eller ett sms så rabatten dras av direkt i kassan(domstolen).

Smarta ögon

$
0
0

Jag har haft glasögon i väldans många år så det känns som de är en del av mig. Linser har jag aldrig provat för jag tycker det verkar så otäckt att peta in nåt på ögat. Jag tycker det är hemskt bara jag får in ett ögonhår i ögat. Det rinner och värker och man ser inte ett skvatt på länge. Min ena dotter har haft linser i många år, men nu har hon skaffat sig nya glasögon och ska fortsätta med dem i stället. Bågarna är jättetjusiga. Det sitter en panter på skalmen. Sådana bågar skulle ju egentligen jag ha.


I somras när jag var hos ögonläkaren så sa han att det var inte så allvarligt med min starr att jag behövde opereras omedelbart. Naturligtvis blev jag överlycklig. Enligt honom skulle min syn komma att försämras, men det kunde ta ganska lång tid om jag hade tur. Inte förrän nu tycker jag det börjar bli ohållbart. Jag ser inte att trä tråd i synålen längre. Det kan ta över 5 minuter innan jag lyckas, och då är jag så irriterad så sylusten nästan är borta. Jag har ett förstoringsglas med lampa som jag kan ha runt halsen, men det är lite svårt att rikta in så att jag sen kan ha båda händerna fria. Det är helt perfekt när jag ska läsa nåt småstilt för då kan jag hålla det över texten.


Jag gick tillbaks till min optiker och undrade ifall jag inte kunde få lite starkare glas, för det är när jag ska se på väldigt nära håll som det blir helt suddigt. Enligt henne gick det inte att fixa utan det var bättre och vänta tills efter operationen. Men hur i all världen kan det då hjälpa när jag använder mitt förstoringsglas? Jag ska göra ett försök hos en annan optiker och höra om jag får samma svar där. På shoppingcentrat i närheten finns minst 3 glasögonbutiker och jag tänkte testa Smart Eyes den här gången.

Med hjärtat i halsgropen

$
0
0

Den känslan fick jag nästan i morse när jag loggade in på min bank för att se de senaste transaktionerna. Jag har aldrig varit med om att det varit något tokigt, men man vet aldrig vad som kan inträffa. När jag läste bakåt vad som dragits från mitt konto så stämde allt.....utom en post, som jag för mitt liv inte kunde komma på vad det gällde. Jag kände inte igen namnet på den som pengarna gått till. Det stod som förklaring att det var ett kortköp. Inte hjälpte det mig mycket. I minnet gick jag bakåt och försökte komma på allt jag handlat eller gjort de senaste dagarna. Det var på vippen att jag ringt banken och bett dem om hjälp att undersöka vem som fått pengar av mig. Helt plötsligt tändes ljuset på hjärnkontoret! Jag hade besökt min fotvårdare i veckan. Tidigare har jag inte kunnat betala med kort hos henne, men nu har hon skaffat sig en dosa så det fungerar. Nu måste jag lägga det på minnet så jag inte hetsar upp mig likadant efter nästa besök.


Upphetsad blev jag inte av det här hjärtat, utan otroligt glad. Rasmus hade fått syn på det när han var med sina föräldrar på shoppingcentrat och tyckte att mormor skulle ha ett halsband. Kedjan är ganska kort, så själva hjärtberlocken sitter precis i halsgropen.

Morgonrutiner

$
0
0
Jag är en vanemänniska och det tror jag att många med mig är. När jag jobbade var det nästan en nödvändighet för att allt skulle fungera och att jag skulle komma i tid till jobbet. Numera har jag inte den tidspressen på mig längre, men på nåt sätt har det ändå blivit så att de flesta morgnar ser likadana ut.


Jag vaknar utan väckarklocksväckning, så det kan faktiskt variera lite. Konstigt nog är jag mer morgonpigg nu än när jag jobbade. Så fort jag stigit upp går jag in i köket och sätter igång kaffekokaren. Då har kaffet hunnit bli klart lagom till det att jag är färdigklädd. Med en stor mugg kaffe i handen stegar jag in i mitt datarum och placerar mig framför datorn. Jag läser en massa bloggar och kommenterar och sen svarar jag på kommentarer på min egen blogg. Det kan ta lite tid, och när det är avklarat är det dags för frukost.


Jag skulle kunna läsa tidningen på datorn, men jag föredrar prasselupplagan. Det är så mysigt att sitta vid köksbordet och äta frukost samtidigt som jag läser vad som har hänt. Vilken lyx att kunna sitta kvar så länge jag vill. Efter en sådan mjukstart på morgonen brukar det inte vara svårt att ta itu med det som behöver göras just då.


Dagen idag ska jag tillbringa nere i syrummet, för jag har en del projekt på gång. Egentligen är det sånt som skulle varit klart tidigare, men som har skjutits upp. När något viktigare eller roligare dyker upp ändrar jag snabbt om i planeringen. Roliga saker har alltid förtur. Jag tycker det är roligt att sy, men roligt kan delas in i olika kategorier som roligt, jätteroligt, superroligt och makalöst roligt. Det jag ska syssla med idag hamnar nog i kategorin jätteroligt.

Inte lika inför lagen

$
0
0

När folk rånar banker åker de i fängelse. När banker rånar människor får de bonusar.

För femtioelfte gången är det nu dags igen att nysta i en fiffelhärva med förmögna och högt uppsatta personer inblandade. Vad är det egentligen som händer med en person (inte alla, naturligtvis) som får förtroendet att styra eller leda stora företag? Personen i fråga verkade ju väldigt human och idérik innan valet, men efteråt är det precis som om någon satt igång en dammsugare inne i hjärnan och sugit ut all vett och sans. Kvar blir bara en megastor dammråtta vid namn Girighet. Ännu konstigare är att många högt uppsatta personer inom bank eller regering eller storföretag oftast klarar sig från straff. Likhet inför lagen existerar inte längre.....förrän nu, kanske. Så länge de är inne i smeten talas det alltid om att de är berättigade till en enormt hög lön p.g.a. att de är så kunniga och att det vilar ett stort ansvar på deras axlar. När det sen går åt skogen känner de helt plötslig inte till någonting och det där ansvaret försvinner med en axelryckning. Vart har all deras kunskap tagit vägen kan man undra. Den har tydligen försvunnit tillsammans med en hel del kapital. 

Hobbydags

$
0
0
Denna veckan handlar Bosses tävling om fem olika hobbyer som vi gillar. Det var aningen svårt att välja, men jag har letat fram de fem som jag klassar som de viktigaste.


Nr 1 är absolut sömnad. Det har jag varit intresserad av så långt tillbaka jag kan minnas. Min mor hade en trampsymaskin och jag var så liten när jag började sy på den att jag nådde inte ner till trampan när jag satt på en stol, utan jag fick stå och trampa, men det gick lika bra. Mina symaskiner är elektriska och betydligt bekvämare att använda. Jag har en maskin som jag syr helt vanliga sömmar med, en broderimaskin, en overlock och en filtningsmaskin.

Nr 2 är min samlarmani.


Jag samlar på miniskor,


fingerborgar,


minisymaskiner


 och gamla symaskiner som min farmors, min svärmors, min mors och andra gamla utsirade maskiner jag hittat på loppisar.




Nr 3 är böcker och då i första hand deckare. 


Längs ena väggen i TV-rummet har jag bokhyllor och en av dem är fylld med deckare av olika författare.


För att avdramatisera det spännande och hemska satte jag dit lite rekvisita såsom en gammal ärvd pipa i stil med den Sherlock Holmes använde, min farfars glasögonfodral i plåt och hans klocka. Tobaksburken har min svärfar använt och ölflaskan är en hyllning till min favoritdeckare.


Flaskan är tom nu, men den har innehållit mörkt öl. Det är den enda sorts öl jag gillar och detta var extra gott.

Som nr 4 kommer film. Jag är inte så mycket för att gå på bio utan jag vill hellre klä mig i myskläder och slänga mig i TV-soffan där jag kan svepa in mig i en filt. Hoppas verkligen att biograferna kommer att erbjuda något liknande snart. 


Audrey Hepburn är en av mina idoler så jag köpte en box som innehöll 8 av hennes filmer.


Jag gillar även den amerikanska serien Golden Girls som handlar om fyra äldre damer som bor tillsammans. Deras sjuka humor är oslagbar. På svenska heter serien Pantertanter och det är en extra bonus.


Nr 5 har jag valt resor. Det är väldigt svårt att rangordna för jag gillar allt och det beror lite på hur man känner sig från dag till dag vad man helst vill syssla med. De flesta utlandsresorna numera går till antingen Luxemburg eller Dallas. Platserna har väldigt mycket att erbjuda men först och främst har jag ett barnbarn i var och en av städerna och det är det inget som kan slå.

Nu är det klippt

$
0
0

Vi har två stora thujabuskar som står intill väggen i inkörseln. De når en bra bit över stuprännorna. Jag har försökt att tukta dem varje år, men nu insåg jag att det var hopplöst. Endast ett tre centimeter tjockt skal av thujan är grönt. Resten är bara bruna torra grenar. Visserligen syns det bara när man går nära och kikar in i busken, men vetskapen om det kan irritera mig. De är också så breda att de sträcker sig en bra bit ut i inkörseln. Inget lyckat alls när man ska köra med bilen där. Det har hänt flera gånger när jag försökt backa ut att backspegeln har hamnat inne i thujan.

Igår var det strålande sol redan från tidig morgon, så jag bestämde mig snabbt för att hugga in på jättebuskarna. Jag beväpnade mig med sekatör och en längre och kraftigare grenklippare och satte igång. Först gjorde jag ett jack ungefär på mitten och sen utgick jag från det. Grenarna var sega som bara den och efter en timmes klippande kändes det i händerna.

Då tog jag en välbehövlig paus och satte mig och fundera över vad vi skulle plantera där i stället. Givetvis dröjer det ett tag innan det blir aktuellt, men det är alltid bra att vara förberedd. Det lutar nog åt att vi sätter någon cypress där. Jag vill att det ska vara vintergrönt, annars blir det så kalt in emot teglet. Det är endast plats till två buskar, och vi ska satsa på att köpa lite högre exemplar redan från början. I annat fall kommer det nog att se en smula underligt ut tillsammans med alla andra höga växter.

Jag hann med att klippa ner 1 1/2 thuja och det får jag vara nöjd med. Idag åker resten ner i trädgårdstunnan och sen återstår stammarna. Jag ska försöka att såga ner dem så långt jag kan och sen får Göran ta över. Det värsta blir att få upp själva roten, men den tiden den sorgen. Tänk ifall man hade kunnat göra som tandläkarna. Om roten är frisk sätter de helt enkelt bara dit en ny krona. Jag önskar att jag kunde köpa en lagom stor cypress och bara skruva ner i den gamla thujaroten. Det hade varit betydligt enklare än det rotarbete vi nu har framför oss. 

Hårt arbete

$
0
0

Det är inte särskilt snyggt nu när jag har sågat ner det mesta, men det kommer det förhoppningsvis att bli. Thujorna bestod av ett antal tjocka stammar, som jag ändå lyckades såga mig genom. De två som är kvar har jag varit på och kommit kanske halvvägs genom, men sen har det varit stopp. Jag fick inte sågen till att gå varken fram eller tillbaka och jag var mest rädd för att jag skulle knäcka den. Då hade jag väl aldrig mer fått låna några verktyg av Göran och det vill jag inte riskera.

Väggen bakom buskarna är alldeles neongrön, så den måste skuras. Jag hittade en skurborste och sen blir det till att gnugga för allt vad man är värd. Skurborste har jag inte använt sen jag var väldigt ung och energisk och skurade mattor. Min mor berättade att när hon var nygift knäskurade hon golven. Det gjorde även äldre kvinnor, och det tycker jag är konstigt. De måste väl också ha varit stela och haft ont lite här och där på den tiden. Idag har skurborsten ingen funktion hos mig...förutom nu förstås. Jag köpte faktiskt en borste med orange borst för några år sedan, men den har jag i hobbyrummet och kilar fast kom-i-håg-lappar på.

Bredvid thujorna eller det som tidigare var thujor ligger en stor hög med tjocka grenar och stammar och det ska Göran köra iväg med till tippen idag. Trädgårdstunnan är redan fylld, så den går det inte att stoppa mer i. Det ska tydligen bli regn från och till, så det är väl tveksamt om det blir nåt ROT-jobb idag.

I mina gyllene skor

$
0
0

Egentligen är de röda, men de är guld värda för mig. Om skorna passar så köp ett par i varje färg, läste jag på en skylt. Ingen dum idé alls, men kanske en aning dyr. I min ungdom handlade jag förståss på det här viset, men då kunde jag också köpa väldigt billiga skor. Idag är det inte ens lönt att ta ner en sådan sko från hyllan, eftersom den garanterat inte kommer att kännas skön på foten. När jag var barn fick jag alltid höra att det gjorde inget om skorna var lite hårda i början, för man trampade ut dem med tiden. Det är möjligt att det fungerade, men jag kan inte förstå vitsen med att gå och ha ont i fötterna ett tag innan man kan gå normalt. Jag vill att det ska kännas som jag nästan går barfota....förutom att jag inte ska känna allt jag trampar på.

För nästan 15 år sedan köpte jag ett par röda moccaskor hos Scholl. De hade utförsäljning med makalösa erbjudanden. Alla skor såldes för halva priset, men jag fick trots det betala en hel del för dem. Så här i efterhand kan jag säga att det var väldigt billiga skor, för de är fortfarande användbara.



Alltid när jag reser bort så packar jag ner de här skorna, för då vet jag att jag kan gå i stort sätt hur långt och hur länge som helst utan problem. Både Zoé och Daniel har testat dem och tyckte de var helt OK....kanske bara en aning för stora.





Mina röda skor har promenerat runt i många länder och kommer förhoppningsvis att fortsätta med det länge än. Fast 15 år till är kanske lite för mycket begärt.


Ändrade mattider

$
0
0

Något som varierat under årens lopp är mattiderna. När jag flyttade hemifrån var jag van vid att alltid äta på bestämda tider, men när jag själv skulle ansvara för matlagningen så blev det lite si och så med det. Några dagar hoppade jag över att äta helt, eftersom jag inte var hungrig. Varför kan jag inte känna likadant nu? Det hade behövts.


Med tre barn så kom de bestämda mattiderna tillbaka. När alla tre var tonåringar tillbringade jag mycket tid vid spisen, för det var mat som gällde ständigt. På den tiden bakade jag allt matbröd också själv, eftersom bröden försvann i flygande fläng. Jag minns inte att jag tyckte det var så trist precis....inte som nu. Kanske var det för att all mat var populär och efterfrågad. Helt klart är det roligare när man märker det.


När barnen flyttat hemifrån och jag skulle börja laga mat till bara oss två, tog det lite tid innan jag kom på rätt köl. Bara en sån sak som att laga sås. Förut gick det åt rejäla mängder, men nu räckte det nästan med en gräddsnipa. Jag är inte själv någon såsälskare, så jag skulle kunna utesluta det helt. Det står i många tidningar hur man ska äta för att må bra. Det är frukost, mellanmål, lunch, mellanmål och middag....och helst på bestämda tider. Här äter vi frukost när vi känner för det eftersom vi inte går upp samma tid varje dag. Mor och far drack alltid elvakaffe, men jag tar hellre en frukt. Lunchen vid 12-snåret hoppar vi oftast över eftersom vi inte är hungriga.


Fika är ju en berömd svensk företeelse och det gillar jag, men det blir bara när jag är iväg och shoppar. Då är det mysigt och sätta sig på ett fik och vila fötterna och dricka en kopp kaffe.


Vi fikar inte hemma utan vi äter i stället mellis. Det är något som vi vant oss vid när Rasmus är här. Vid halv tretiden är han oftast sugen på plättar, rostade mackor, nyponsoppa eller t.o.m. rester från gårdagens middag. Det har vi nappat på och vi äter mellis även de dagar han inte är här. Det blir i stället för lunch. Middagen äter vi ganska sent......knappast före 7 på kvällen. Enligt experterna är det antagligen för sent, men i så fall får de gärna komma hit och laga middag till oss lite tidigare.

Murphyvecka

$
0
0

En vän är någon som hjälper en upp när man är nere och funkar inte det så lägger den sig ner och bara lyssnar.


När Murphy flyttar in behövs sådana vänner.
Viewing all 1650 articles
Browse latest View live