Äntligen

May 15, 2016, 3:29 pm

Så har då Let´s dance äntligen blivit det som det från början var tänkt att vara, nämligen en danstävling. Vecka in och vecka ut har domarna tydligt visat vem de ansett har haft talang för att dansa. Tyvärr har stor del av svenska folket inte sett det på samma vis. Jag har svårt för och tänka mig att det finns så många bland TV-publiken som är helt okunniga om vad dans är för något. Därför blir jag inte riktigt klok på vad de har haft för mall att gå efter när de röstat.

Naturligtvis är det Thomas Wassbergs långa deltagande i tävlingen som har satt myror i huvudet på mig. Varje vecka har ett danspar röstats ut och flera gånger har det drabbat tävlande som faktiskt har visat att de kunde dansa. Jag är helt övertygad om att de som så envist röstat på Thomas inte har röstat på hans danskunskaper, och det tycker jag är lite trist. Han är en utmärkt skidåkare, och jag vet att han vunnit många medaljer, men det var knappast skidåkning det var tal om nu. Han är säkerligen också en jättetrevlig person men det var inte heller det som tävlingen gällde.

De två återstående tävlande är båda väldigt skickliga, och har verkligen visat att de platsar i en final. Det är dessutom väldigt kul att det är två tjejer den här gången. Let´s dance har annars alltid dominerats av manliga dansare. Det har bara varit två kvinnliga vinnare hittills nämligen Tina Nordström och Jessica Andersson.

Jag beundrar verkligen de som ställer upp i den här tävlingen. De får verkligen slita för att lära sig alla danssteg. Har man sen tidigare ingen vidare kondis måste det vara extra besvärligt, för efter vad man hör så är det mer än heltidsjobb att träna inför varje fredagskväll. Det är kul och se vilka kläder som valts till de olika danserna. Paren är alltid så färgmatchade och klädseln passar bra in på musiken de dansar efter. Jag gillar när man tänker på helheten.

Jag kommer med 100% säkerhet aldrig att figurera i Let´s dance. Till det fodras både kondition och vighet och det är något som inte hittas hos mig. Tjusiga kläder gillar jag......

men även om jag klär mig i tyllkjol och balettskor så blir jag ingen ballerina för det.

↧

Män, män, män

May 16, 2016, 3:03 pm

≫ Next: Efterlysning!

≪ Previous: Äntligen

Många farser handlar ofta om att kvinnan i pjäsen har ett förhållande med en annan man och så fort den äkta mannen kommer hem skuttar den andra karlen in i garderoben och gömmer sig. Så skrynkliga kläderna som hänger där kommer att bli! Jag har faktiskt också karlar i mina garderober. Märk väl att det gäller mer än en. I den ena garderoben är det bara en karl men i den andra trängs två stycken.

Efter att Rasmus övertalat mig att han skulle vara delägare i mitt datarum, så ville han klart ha ett ord med när det gällde möblering och dekoration. Bäddsoffan står numera alltid utbäddad som en lite bredare säng så han kan ligga där och läsa eller vad han vill göra. Jag har väldigt mycket modetavlor på väggarna, och Rasmus undrade om inte han kunde få sätta upp lite planscher. Nja......det passade inte riktigt in i möbleringen, tyckte jag. Vi kompromissade så han har fått sätta upp fotbollsplanscher på insidan av garderobsdörrarna.

Jag har även som Lill Lindfors sjunger "En man i byrån" eller närmare bestämt 4 st. Givetvis är det fotbollsspelare det gäller.

Det är kanske lika bra att jag snart fäller upp ett sånt här paraply med texten: JÄKLAR DET REGNAR! ifall The Weather Girls låt "It´s raining men" blir verklighet.

↧

Efterlysning!

May 17, 2016, 11:21 pm

≫ Next: Jag lyckades!

≪ Previous: Män, män, män

Borttappat: 1 st stor, gul, rund lampa som utstrålar värme och höjer humöret.

Jag hoppas verkligen inte att det var hela sommaren som visade upp sig för någon vecka sedan. Vi hade rena värmeböljan, så vissa dagar tillbringade jag några timmar i källaren eftersom det var betydligt svalare där. Kvällarna var underbara och vi passade på att äta alla måltider ute på altanen. Helt plötsligt blev det omslag. Det var som om någon släckt en lampa, för det blev mörkt och otrevligt med en gång. Igår kämpade solen och försökte lysa genom molnen, men utan nåt större resultat. Trädgårdsarbetet stannade av lite, för jag avskyr att frysa, och även om jag höll igång och jobbade så svepte vinden kallt om kinderna.

På vintrarna har vi fågelbordet placerat i inkörseln precis utanför köksfönstret så vi kan sitta där vid matbordet och studera de små flygarna när de äter. Nu har jag planterat slingerkrasse från brevlådan och in till carporten, och då vill jag inte ha fågelfrö i den rabatten. Jag lyfte av huset från ställningen och satte fast det i en buske utanför mitt andra köksfönster. Där har jag full koll på dem när jag står vid diskbänken. Det tog bara en dag innan de hade vant sig vid det nya matstället. Jag kom att tänka på det norska programmet som heter nåt om att "där ingen trodde att någon kunde bo". Där visas hus som är placerade så tokigt och otillgängligt så jag skulle aldrig kunnat komma på något sådant, även om jag har livlig fantasi. Nu påminner fågelbordet mer om en trädkoja och det passar ju under sommaren att ha en liten sommarstuga högt placerad.

Jag har en foderautomat till som är fäst i en gren en bit bort och jordnötter och talgbollar finns i egna behållare. De är gömda bland alla löven så förhoppningsvis håller höken sig borta. Både stjärnmagnolian och blodlönnen blommar vid denna tiden, så det är mycket vackert att titta på runt fågelcaféet. Nu tror jag inte de bryr sig så mycket om det, för de verkar bara vara intresserade av att äta.

Häromdagen såg jag faktiskt några små dunbollar, och föräldrarna höll sig i närheten och gav dem lite smakprov då och då. Det måste var en väldigt tidig kull, för jag minns inte att det de andra åren kommit småttingar vid denna tiden.

↧

Jag lyckades!

May 18, 2016, 3:16 pm

≫ Next: Förhoppningsvis inget omöjligt uppdrag

≪ Previous: Efterlysning!

Det ser i varje fall väldigt lovande ut än så länge. I flera år på rad så har jag planterat en maskrosplanta i en kruka. Jag har nämligen en bonsaibok där jag såg en bild på en sådan här växt. Enligt författaren gick det att göra bonsai av i stort sett alla växter....även ogräs. Plantan på bilden var nåt år gammal och liknade en minipalm. Eftersom jag gillar allt som är lite konstigt och annorlunda så försökte jag mig klart på det med samma nedslående resultat år efter år. Men nu verkar det som om turen vänt. Vad som har hänt vet jag inte för jag har gjort likadant varje år. Första året försökte jag förståss odla maskrosen inomhus, men det var klart dömt att misslyckas. Jag är alla krukväxters fasa och inte ens ett ogräs klarade av min behandling. Året därpå planterade jag en liten planta i en kruka utomhus, och det gick bra hela sommaren, men vintern var tydligen för sträng det året.

Skam den som ger sig, tänkte jag och grävde upp en ny planta. Det är inte så att vi odlar maskrosor, men de finns ändå lite här och var i vår trädgård. Jag började med att plantera den med hela roten nere i jorden som vilken annan planta som helst.

Efter några veckor så planterade jag om den...på sätt och vis. Den fick stå i samma kruka, men jag höjde den så att roten syntes lite.

I fjor sommar planterade jag om den i en annan kruka och då fick roten komma ännu en bit högre upp. Jag var överlycklig för att den hade klarat vintern, och förstod att maskrosen är nog ingen inomhusblomma.

Igår planterade jag om den på nytt och nu är roten ganska så högt upp från jorden. Den kändes lite vinglig, så jag satte dit en blompinne som stöd. Jag tror den får stå så här något år så att stammen kan växa sig lite kraftigare. Meningen är att den ska kunna växa utan stöd som en riktig palm. Den har t.o.m. blommat med tre blommor i år, men jag kniper av dem så fort de vissnat ner, för maskrosbeståndet i vår trädgård är redan tillräckligt stort.

↧

Förhoppningsvis inget omöjligt uppdrag

May 19, 2016, 3:35 pm

≫ Next: Lycka

≪ Previous: Jag lyckades!

Idag ska Ulrika och jag ge oss ut på klädletning. Jag vill ha nåt nytt nu till skolavslutningen. Det är 6 år sedan jag slutade jobba, men Rasmus undrade om jag ville komma på hans avslutning om 3 veckor. Det blir hans sista dag på den skolan....samma skola som jag jobbade på. Hans klass ska framföra en sång på engelska, och det låter som något jag inte får missa.

Det är inte det lättaste att hitta kläder man gillar och framför allt som passar ens figur. De flesta klädfabrikanter tycks tro att alla kvinnor är som mannekänger. Med åren ändras kroppsformen och även klädsmaken och tyvärr är det inte alla butiker som hänger med där. Vi har lyckats leta upp några stycken, där man alltid ser något man vill ha och som i regel passar...även plånboken. Det är alltid kul och ha ett smakråd med sig och någon som kan springa runt och leta nya storlekar och modeller medan man själv sitter på en stol i provrummet och funderar.

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag är ute efter. Har jag tur kanske jag hittar något som jag kan komplettera med det jag har hemma. Vi hinner inte med alla affärerna idag, men det ska nog ordna sig. Lite svårt och tänka att Rasmus nu slutar på mellanstadiet. Efter sommaren är det dags för högstadiet och den skolan ligger här i Åstorp. Att den lille svarthårige dockan som jag såg för första gången på Helsingborgs KK den 13 september 2003 nu växt upp till en lång ljushårig kille har jag fortfarande lite svårt att begripa.

↧

Lycka

May 21, 2016, 3:42 pm

≫ Next: Inte bara jag som tar trädgårdspromenader

≪ Previous: Förhoppningsvis inget omöjligt uppdrag

Det finns inget bättre än att gå och lägga sig på kvällen och inte ställa väckarklockan på alarm.

Den lyckan känner jag varje kväll jag går och lägger mig. De få gånger jag måste upp en bestämd tid är det mobilen som får agera väckarklocka. Men den har en sån försiktig och behaglig melodi som väckningssignal, så det är nästan som om den ber om ursäkt för att den ringer och väcker mig.

↧

Inte bara jag som tar trädgårdspromenader

May 22, 2016, 9:56 pm

≫ Next: Alarmerande dörrförsäljning

≪ Previous: Lycka

Jag går gärna en liten inspektionsrunda i trädgården då och då. Ibland förvånas jag över växters envishet. Jag planterar dem på ett ställe, men där trivs de tydligen inte för de flyttar sig själv, så nästa år hittar jag dem någon annanstans i trädgården. Det är tydligen mer än jag som tycker om att "trädgårdsvandra".

Ett år planterade jag påskliljor och violer i en kruka som jag hade på trappan vid ytterdörren. Året därpå växte det upp några små violer i gruset bredvid trappan. I år står det en liten ensam viol på andra sidan grusgången och blommar så vackert. Märkligt!

Igår hade vi strålande sommarväder så jag passade på att göra vid den största rabatten. En del växter fick nya boplatser och en del, som inte såg mycket ut för världen, åkte i trädgårdstunnan. Nu vet jag vad jag måste komplettera med och det ska jag försöka göra denna veckan. Först och främst vill jag ha en syrenhortensia i rabatten. När nu Aroniabusken är borta finns plats för det. Säkert blir det en del nya perenner också. Jag vill att de ska växa så tätt att ogräset inte har en chans att överleva.

Jag har även vitsippor som numera huserar i en rabatt på baksidan i vår trädgård varje vår. Första gången jag upptäckte dem var vid ormhasseln som står ut emot gatan. De växer nu ca 15 m från ursprungsplatsen. Det allra mest underliga är att jag har aldrig planterat några vitsippor i min trädgård, så var de kommer ifrån är en stor gåta. När jag höll på att gräva och flytta runt på växterna upptäckte jag att vitsipporna fanns lite här och där i rabatten. De är nu planterade tillsammans, men jag gissar att de kanske rymmer nästa år igen. Fast den sortens olydnad tycker jag är charmig.

↧

Alarmerande dörrförsäljning

May 23, 2016, 3:57 pm

≫ Next: En lyckad dag

≪ Previous: Inte bara jag som tar trädgårdspromenader

Med jämna mellanrum får vi besök av larmförsäljare. De ringer på hos alla här i området. Det spelar ingen roll om det är klistrat en dekal på rutan att larm redan är installerat, de vill ändå försöka sälja sitt märke. Jag är inte alls intresserad av att handla på det viset. Om jag vill ha en vara så tar jag själv kontakt med en säljare när jag tycker det är aktuellt. De flesta som ringer på är väldigt trevliga och presenterar sig och visar vilket företag de representerar. Fast det går klart att kopiera allt numera. För inte så länge sen var det en ung kille som gick runt här på området och pratade sig varm för det larmpaket han ville sälja. Han var väldigt påstridig och ville komma in och se var vi skulle ha detektorerna, men jag släpper av princip aldrig in någon jag inte känner. Tur var det, för det visade sig sen att det var en som var ute och rekognoserade. Polisen fick tag på honom efter att han gjort inbrott i en villa i närheten.

Jag måste erkänna att jag blev lite konfunderad sista gången en larmförsäljare ringde på och jag öppnade ytterdörren. Utanför stod en ung tjej och det första hon sa var."Tjabba!" Jag bara gapade. Vad menade människan? Åldersskillnaden mellan oss var väldigt stor och då tycker jag det hör till god ton och hälsa hövligt. Ett enkelt HEJ hade funkat bra för mig. Hon besvärade sig inte med någon presentation utan gick rakt på sak: "Jag skulle prata om larm." Ja, inte med mig i varje fall. Hennes uppförande ingav inget förtroende över huvud taget och jag skulle aldrig kunna tänka mig att handla något av henne. Jag vet inte vad hennes företag har för policy, men jag gissar att hon sovit sig genom säljarutbildningen.

↧

En lyckad dag

May 24, 2016, 4:04 pm

≫ Next: Statistik kan vara missvisande

≪ Previous: Alarmerande dörrförsäljning

Igår blev det ett nytt försök att hitta lite kläder, och den här gången gick det betydligt bättre. Vi shoppade loss rejält. Vi började i några butiker på Väla....det finns en hel del att välja mellan där....men det fanns inget som någon av oss fastnade för så där direkt. Jag brukar känna med en gång jag ser ett plagg om jag kommer att trivas i det eller inte. Det är inte lönt och prova och försöka övertyga sig själv om att det är kanske snyggt och passar kanske med något som redan hänger i garderoben. Så lättlurad är jag inte.

Vi satte oss i bilen och åkte vidare och den här gången ramlade vi in i rena himmelriket. I stort sett vad vi än provade satt snyggt och fanns i de färger vi gillade. Det blev en hel del plagg att lägga upp på disken. Jag köpte två par tunna svart/vit mönstrade byxor och tre kortärmade blusar med brodyr på framstycket. Det var samma modell, men i tre olika färger. Jag valde färg efter de linnen jag redan har så jag kan matcha med dem. Det slank även ner en beige T-shirt med texten Never trashy always flashy, och en mintgrön i samma modell men med texten I´ll never stop being fashionably late. Jag tror faktiskt att jag ska ha den beige T-shirten på skolavslutningen tillsammans med beige jeans och en brun linnejacka. Då är de klädbekymren ur världen. Sen som grädde på moset så hittade jag ett par orange joggingbyxor också. De kunde jag bara inte motstå.

Samma gällde för den här skon. Den stod framme vid kassan och mina ögon drogs automatiskt till den....som en magnet. Det visade sig vara en parfymflaska och den fick givetvis följa med hem. Ett extra plus var att den doftade väldigt gott märkte jag när jag sprayade lite på mig på kvällen. Jag testade aldrig det i affären, för jag tyckte inte det var det viktigaste. Huvudsaken var att jag hittat ännu en sko till min samling....och att den var orange.

Mina barnbarn har förhoppningsvis ärvt lite av mina orangegener, för Daniel är ofta klädd i orange.

Det är Rasmus också och många av hans träningskläder är orange. Zoés älsklingsfärger är rosa, cerise och lila för det är nästan alltid prinsessor klädda i. Jag köpte ett par aprikos leggings till henne igår. Jag tänkte att om jag så sakta smyger in lite aprikos kan jag snart ge mig på att köpa lysande orange kläder till henne också. Allt klär en skönhet.

↧

Statistik kan vara missvisande

May 25, 2016, 11:07 pm

≫ Next: Schemalagd motion

≪ Previous: En lyckad dag

Nu är det klart vilken kommun i Sverige som det är bäst att bo i. Den har valts ut med hjälp av 43 olika kriterier som hur många som tar ut pappaledighet, bredbandstillgång, mängden idrottsföreningar, kommunikationer, sjöutsikt, bostadspriser osv. Vann gjorde Stockholm och sist på listan hamnade Gullspång. Sverige har 290 kommuner och för att få det lite mer överskådligt så gjorde jag en tabell som jag delade in i olika kategorier.

Plats 1- 49 toppenbra
Plats 50-99 godkänd
Plats 100-149 hyfsad
Plats 150-199 sådär
Plats 200-249 dålig
Plats 250-290 urusel

Tyvärr hittade jag Åstorp på 178:e plats och jag bor tydligen i en "sådär-kommun". När det gäller bredbandstillgången tror jag inte det står så illa till här, och det finns en hel del idrottsföreningar i kommunen. Ridsporten är stor i Åstorp och ridhuset som ligger precis nedanför åsen har haft världsmästerskap och många andra stora hästtävlingar genom åren. Kommunikationerna är det tyvärr lite si och så med. Det är ganska besvärligt att ta sig upp åsen där jag bor såvida man inte har bil. Åstorp är en storkommun och de små kommuner som räknas in är lite styvmoderligt behandlade när det gäller busstrafiken. Sjöutsikten kan vi bara glömma. I så fall får man spana väldigt långt.

Vad det gäller bostadspriserna är jag inte så informerad. Åstorp har vissa områden där det är mer populärt att bo, som på Björnås t.ex. Så heter det området högst upp på åsen där jag bor. Vi byggde vårt hus för 43 år sedan och tomterna som var lediga då försvann i ett nafs. Efter önskemål så stakades nya tomter ut för en del år sedan och jag tror inte det finns en jordplätt mer att köpa här. Jag tycker klart att jag bor på det bästa tänkbara stället i världen med fem minuters promenad till skogen och när jag väl kommit in där går det att spankulera omkring hur länge som helst. Skåneleden går här förbi och stigarna slingrar sig vida omkring.

Den där undersökningen tar jag med en nypa salt. För mig är Åstorp en toppenkommun att bo i och jag har definitivt inga planer på att flytta till en annan kommun för att komma lite högre upp på listan.

↧

Schemalagd motion

May 26, 2016, 11:12 pm

≫ Next: Kort i rocken

≪ Previous: Statistik kan vara missvisande

Det lär vara betydligt farligare för hälsan om man har dålig kondis än om man har några kilon för mycket. Jag tror absolut att det kan stämma. Det är kanske bäst att göra upp ett schema som jag kan följa...eller i varje fall försöka att följa.

Så fort jag vaknat på morgonen borde jag stretcha innan jag gav mig ut på en liten promenad. Jag var betydligt flitigare för bara ett år sen. Det är underbart inne i skogen den här tiden på året, och det är så roligt att följa allt som händer där. Varför har man så lätt för att följa minsta motståndets lag? I varje fall har jag det. Jag kan hitta på tusen ursäkter för att inte göra det som jag egentligen vet att jag hade mått så bra av. När jag väl kommit in i skogen går det av bara farten, för det är så härligt. Jag hade behövt någon som sparkade mig i baken så jag kom igång.

Det är inte alltid så kul att gå ensam, men det är också svårt och ha någon annan med sig, för jag vill gärna stanna och fotografera när jag ser nåt intressant och jag gissar att det kan bli ganska irriterande för den som följer med. I så fall får det vara en person med samma intresse och det känner jag ingen här i närheten. Jag får helt enkelt låtsas att jag har en promenadkompis som jag kan gå och prata lite med. Tack och lov så verkar det inte alls konstigt idag att man går och pratar med sig själv. Andra tror bara att man har handsfree och går och pratar i mobilen. Jag kan alltid sätta en plopp med en sladd i örat innan jag ger mig iväg.

Nu återstår bara att bestämma när allt det här ska starta. Helgen som kommer har jag så mycket inplanerat så det går inte. På måndag, kanske? Det är tveksamt. Jag har bestämt för mig att det var nåt viktigt jag skulle göra på måndag morgon. Det får nog bli på tisdag......eller onsdag.

↧

Kort i rocken

May 28, 2016, 8:05 pm

≫ Next: Humlestör

≪ Previous: Schemalagd motion

Jag är inte för tjock. Jag är för kort.

Det kan förklara mitt BMI.

↧

Humlestör

May 29, 2016, 3:32 pm

≫ Next: Fiber inte bara i maten

≪ Previous: Kort i rocken

Jag har en humleplanta som jag nu flyttat till en ny rabatt. I fjor satte vi ihop tre bambukäppar som den kunde slingra sig runt, men jag var inte riktigt nöjd med det. Hela tiden hittade jag grenar som hängde och slängde där de inte alls skulle vara. Humlen växer väldigt snabbt och jag hann inte riktigt med att få någon stil på den.

Efter att ha flyttat plantan till ett nytt ställe, bestämde jag mig för att köpa en färdig blomsterspiral eller pyramid som den kunde slingra sig runt. Jag hade sett så tjusiga sådana i svart smide, och tänkte att det skulle passa perfekt vid sidan om den svarta tvättgrytan i samma rabatt. Vi åkte således iväg för att inhandla en sådan. Det var helt omöjligt! Vi besökte fyra affärer som egentligen borde ha en sådan ställning enligt mitt sätt att se. Den ena affären hade haft tidigare men nu fanns det inte med i sortimentet längre.

Vi åkte då iväg till Hornbach, för jag tänkte att en sån stor butik har säkert mycket att välja på. Det hade de också, men ingen sådan blomsterställning som jag ville ha. Det som fanns var halva cylindrar som skulle monteras i en vägg. Min ska stå fritt utan stöd av mer än sig själv. Vi behövde inte gå länge och leta förrän det kom en tjej och undrade ifall vi hittade vad vi sökte. Eftersom vi inte gjorde det, så förklarade jag vad vi var på jakt efter. Tyvärr sålde de ingen sådan modell. Jag var ändå glad att vi åkte dit för de har så otroligt trevlig och kunnig personal, som gärna tar kontakt när de ser att man går fram och tillbaka och letar. I de andra butikerna var personalen väldigt osynlig och inte särskilt hjälpsam när man äntligen lyckats få tag på dem.

Till sist gav vi oss iväg till Blomsterlandet och där var det bara att välja och vraka. Jag kom hem med en ganska hög konformad smidesgrej, som förhoppningsvis ska hålla humlen i schack i år.

↧

Fiber inte bara i maten

May 30, 2016, 3:57 pm

≫ Next: Pantertantens namnsdag

≪ Previous: Humlestör

Igår kväll var jag på informationsmöte om fiberanslutning till våra villor. Tidigare har vi fått utsänt information från företaget som tänkt gräva ner kablarna här på området. Det gäller givetvis att så många som möjligt ansluter sig ifall det ska vara intressant för det här företaget att starta upp. Jag är inte alls kunnig om det hela men eftersom min dotter och svärson haft tillgång till det i åtta år och är mycket nöjda så har vi också bestämt oss för att teckna avtal. Kostnaden är mycket överkomlig och det erbjuds även hjälp med grävning från tomtgränsen och in i huset till ett rimligt pris. Givetvis är det fritt fram att gräva själv, men det är inget vi är intresserade av alls.

Vårt område består av ca 150 villor och många av de boende är pensionärer, men det har tillkommit en del barnfamiljer efter hand som de äldre sålt sina villor när de inte orkat bo kvar längre. Alla yngre tror jag är helt inne på att teckna avtal. Det är oftast de i min ålder som är lite tveksamma. Vi var bara deltagare från ca 25 hushåll, så uppslutningen var inget att skryta med. Det diskuterades hit och dit och jag förvånades över hur många som inte använde Internet. Hur i all världen klarar man sig då? Jag menar inte att alla ska börja blogga, men bara att betala räkningar, skicka efter grejer eller leta information över huvud taget är idag så förknippat med Internet så jag måste erkänna att jag hajade till lite.

Jag hoppas verkligen att de som inte redan är helt sålda på det här med fiberanslutning tänker på att det höjer värdet på huset rejält, och alla ska någon gång sälja sitt hus. Om inte det är argument nog, så hoppas jag att de har barn eller barnbarn som kan tjata på dem så de tröttnar och gör gemensam sak med oss som vill ha fiberanslutning. Blir vi inte tillräckligt många som är intresserade så blir det ingen anslutning nu, utan då får vi kanske vänta sisådär en fem år....och det vill jag helst inte.

↧

Pantertantens namnsdag

May 31, 2016, 10:05 pm

≫ Next: Då går jag ner i min källare

≪ Previous: Fiber inte bara i maten

Namnet Gunnel är en medeltida kortform av det fornnordiska namnet Gunhild som är bildat av orden gunnr och hild som båda betyder strid. Jag har läst någonstans att Gunnel betyder stridsmö. Jag är inte så säker på att det är en positiv benämning. Det äldsta datum från när det här namnet användes är från 1468.

Gunnel har minskat avsevärt i popularitet sedan slutet av 1950-talet. Det finns en hel del kvinnor i min ålder som heter Gunnel, så det kan nog stämma. Jag är döpt efter smedens dotter i Kabusa. Min mor tyckte det var ett sånt fint namn och det tyckte min farmor också, så då blev det så. Själv hade jag ingenting att säga till om. Jag har väl aldrig varit speciellt förtjust i mitt namn. Jag tycker inte det är fult men heller inte vackert....mer så där mittemellan. Det fick duga.

Sedan milleniumskiftet har jag namnsdag den 1 juni, alltså idag. Innan dess var det den 2 april som var Gunneldag och ännu längre tillbaka, före 1992 så uppmärksammades jag den 30 januari. Mitt namn kom inte in i almanackan förrän 1986 så det har inte varit något långvarigt firande. Namnsdagar firar vi med ett enkelt Grattis men inga tårtor och presenter. Det sparar vi till födelsedagarna.

↧

Då går jag ner i min källare

June 1, 2016, 10:46 pm

≫ Next: Serenad

≪ Previous: Pantertantens namnsdag

Även om bilden är samma så är inlägget nytt. Jag ville bara visa hur jag såg ut igår. Tillbakalutad mot en massa mjuka kuddar tillbringade jag en del av dagen. Det var runt 30 grader här och väldigt kvavt. Jag satt inte och snurrade på en parasoll utan jag satte igång takfläkten. Inte för att det gjorde mycket nytta, men man testar allt. De högklackade skorna hörde inte till min mundering igår. Jag var barfota, och det skulle man behövt vara över hela kroppen, för det var nästan äckligt kvavt.

Givetvis ska man inte gnälla över värmen när den nu äntligen kommit, men det betyder ju inte att man tåler den bättre bara för att den är efterlängtad. När jag var yngre kunde jag tillbringa timmar i solen och kände inget obehag av det alls. Jag tyckte mina fastrar var några konstiga figurer för de satt alltid i skuggan. När de hjälpte farfar ute på åkrarna klädde de sig i långa byxor, långärmade skjortor och huckle. Den ena av mina fastrar var extrem. Hon tog tidningspapper och satte runt hucklet så solen inte skulle komma åt att skina på ansiktet. Det ansågs inte fint, tyckte hon, att vara solbränd. Man skulle vara blek och skön. Blek var hon verkligen.

Jag väljer att inte vistas i solen den varmaste tiden på dagen, men igår hade vi 28 grader ända fram till klockan sju på kvällen, och så länge ville jag inte halvligga som en pascha. I stället gick jag ner i källaren. Det är rena paradiset att vara där. Det är svalt ock skönt och jag får världens energi att jobba. Jag har tvättstugan där nere så det var bara till att ladda maskinen och sen skötte den sig själv. Mangling och strykning hanns också med och det blev även några timmar framför symaskinen. Alltså en helt vanlig dag i källaren.

↧

Serenad

June 2, 2016, 8:02 pm

≫ Next: Energiförbrukning

≪ Previous: Då går jag ner i min källare

I natt eller i morse vaknade jag kvart över 3 av "skönsång". Koltrasten envisas med att varje morgon sitta på grannens tak och sjunga (föra oväsen). Jag måste erkänna att han sjunger vackert, men vid den tiden på dygnet får ordet skönsång en lite annan betydelse. Han har i alla år suttit på samma plats och sjungit, nämligen på andra taknocksplattan från ytterkanten. Jag försökte ta reda på hur gammal en koltrast kunde bli och uppgifterna varierade mellan 16-21 år. Det betyder alltså att det kan inte vara samma koltrast som suttit på granntaket och drillat under alla de 43 år vi bott i vårt hus. Det verkar mer som det finns en RESERVERAD-skylt på taknocken. Ungefär som när man kör runt på en parkeringsplats för att leta upp nånstans att ställa bilen. Det lättaste att hitta är alla reserverade platser. Tyvärr är inte människor lika laglydiga som fåglarna, för jag har aldrig sett någon annan fågelart sitta på just den platsen.

Jag borde kanske vara glad att jag blir väckt av en serenad. Tänk så många vackra kvinnor som har blivit det. Jag tänker först och främst på Julia i Verona. I många äldre filmer minns jag att det ofta stod en mandolinspelande karl nedanför en balkong och sjöng för sin dam. Det är kanske det som är förklaringen till att jag aldrig blivit väckt av en mänsklig sångare. Man måste bo så att man har balkong och helst inte för högt upp utan att karlen kan klättra upp längs väggen som Spindelmannen. När jag bodde i hyreshus så bodde jag på fjärde våningen utan balkong och efter det har jag alltid hållit mig i marknivå.

För att kunna sova i sovrummet nu när det är så varmt går det inte att ha fönstret stängt. Jag kanske borde bädda i bäddsoffan nere i källaren i stället och sova där i natt. Då kan koltrasten drilla bäst han vill utan att jag vaknar.

↧

Energiförbrukning

June 4, 2016, 3:36 pm

≫ Next: En djurlik helg

≪ Previous: Serenad

Jag är inte lat. Jag är en mästare på energisparning

Alla spartips är bra. Jag gör som Gustav...sparar på energin.

↧

En djurlik helg

June 6, 2016, 3:14 pm

≫ Next: Det finns palmer av olika slag

≪ Previous: Energiförbrukning

I söndags morse var jag uppe med tuppen.

Varför förstår jag egentligen inte för jag kände mig verkligen inte pigg som en mört.

Jag gick ut och hämtade tidningen i postlådan och sen satte jag på kaffekokaren. Med glasögonen på näsan

....jag har alltså ingen falkblick....

skummade jag genom dagens tidning.

Nu började jag känna mig hungrig som en varg, så det var dags att plocka fram frukosten.

Tyst som en mus smög jag runt i köket eftersom Göran fortfarande sov.

Jag har hört att man ska inte väcka den björn som sover.

Det var perfekt trädgårdsjobbarväder så jag grävde upp lite större perenner och delade dem. Vi hade även skaffat hem lite andra växter som nu skulle ner i jorden.

Jag grävde som den värsta mullvad.

Om jag får säga det själv, så tycker jag att jag var flitig som en myra.

På kvällen var jag jättetrött och jag sov som en gris hela natten.

Lite så har min helg varit.

↧

Det finns palmer av olika slag

June 7, 2016, 3:04 pm

≫ Next: Fiffel och båg

≪ Previous: En djurlik helg

Jag vet att jag har visat mina ormbunkar tidigare, men de tål att visas upp igen. Jag fick en liten planta av min mor för mer än 40 år sedan, som jag planterade utanför fönstret i det rum som numera är mitt datarum. På den tiden var det vårt sovrum. Jag var överlycklig när den slog upp nya rotskott lite här och var och jag var snabb med att gräva upp dem och plantera dem någon annanstans. Det blev många plantor till sist. De slår fortfarande upp nya rotskott och jag gräver upp dem......men nu planterar jag inte om dem utan slänger dem i tunnan. Ormbunkarna kommer att ta över hela trädgården annars, för de är så livskraftiga.

Den första plantan jag grävde ner är ganska stor och bred nu och runt ikring växer en perenn som blommar med små ljusblå klockor. Jag kan inte komma på vad den heter. De blommar väldigt tidigt, och när de blommat klart har ormbunken börjat breda ut sina blad, så då syns inte det vissna mer.

Ormbunkarna är planterade i V-form och det har blivit en nätt liten dunge.

I framkanten har jag planterat skuggbräcka som blommar så vackert. Både de och ormbunkarna trivs ihop och solen kommer inte till här för det är mot norr.

Jag har planer för den äldsta ormbunken. Den som står framför mitt datarum. När jag hälsade på min son under tiden han bodde i San Diego såg jag ormbunkar överallt i deras trottoarplanteringar. De var jättehöga och såg ut som palmer. För varje år som går så läggs det till nästan som en ring på stammen. Det blir som ett slags årsringar fast på höjden. Stammen påminner lite om en ananas. Jag undrar hur länge det dröjer innan jag kan sitta under min ormbunkspalm. Det lär nog dröja. Men jag kan åtminstone ligga under den och drömma att någon fläktar mig med palmblad. Det kan behövas i denna värmen.

↧